Värme, kyla och oro

31 okt 2008 15:17
Fredag, och Den Lugna Helgen hägrar. Jag skriver ett (en?) PM och ett abstract och har träningsvärk, men är ganska nöjd, ändå. Snart ska jag ge upp studierna och gå och handla med sambon, som för tillfället sitter i köket och stirrar på sina tabeller.

Ute regnar det. Igår när jag cyklade hem från boxningen föll regn/snö i form av små hårda isbitar i mitt ansikte. Innan jag kom hem var jag själv som en jävla isbit, bara lite större.

Inne i värmen väntade ekonomen med de gröna ögonen, med varma kramar och varm mat och värme, värme, värme. Isen smälter.

(Värme är bra.)

Ett orosmoln, dock: vännen K, med sin farfar som har prostatacancer som har spridit sig till skelettet. Hon möter min blick över kaffet, och jag har ingenting att säga. Han är 84 år gammal. Vad finns det att säga? Jag kan bara trösta, inte hjälpa.

Jag är orolig. Hon ser så blek ut. Blek och trött.

Jag hatar att inte kunna göra någonting för människor som jag tycker mycket om. Jag har inte så många nära vänner, men de som jag faktiskt har, vill jag kunna hjälpa när de har det svårt. Detta gäller inte bara mina vänner, utan även min sambo, som är min allra, allra bästa vän, och som jag LIKFÖRBANNAT inte kan göra någonting för när han är ledsen. Ingenting alls.

Jag blir galen på mig själv.

charly

342 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»