Om svårigheten att ta hand om sig själv

20 nov 2008 11:17
Varför är det så svårt att ta det lugnt när man är sjuk? Eller, för att omformulera och precisera, varför det så svårt för MIG att ta det lugnt när JAG är sjuk?

Inte för att jag är så särskilt sjuk. Ont i halsen, bihålor som dunkar inflammerat, snuvig, aningen feber. En förkylning, no more, no less. Inget att gnälla över, egentligen. Det som gör mig trött på mig själv är den omedelbara impulsen att straffa mig själv för att jag är sjuk.

Som ett exempel hade jag planerat att springa och styrketräna igår eftermiddag. Jag åkte till universitetet på morgonen, förberedde presentation, höll presentation, åt lunch, började må allt sämre, pluggade envetet vidare till klockan tre, cyklade nerför backen och mötte upp med sambon. Då var jag trött som om jag inte hade sovit på hela natten, helt anfådd och yr i huvudet. Vi cyklade hem, vilket gjorde mig helt skakig av trötthet. Sambon sammanfattar läget som en vettig, sansad människa: ”Spring inte, håll dig inne, ta det lugnt.”

Jag käftade emot. Seriöst. På allvar. ”Äh, ett par kilometer bara. Och några hundra armhävningar bara. Det är inte farligt att träna med feber. Det är lugnt. Bara en halvmil.”

Jag hatar det. Jag hatar att låta kroppen få rätt. Och jag hatar att jag inte kan låta den få rätt utan strid.

Jag sprang inte. Jag gjorde inte några hundra armhävningar. Jag virade in mig i en filt och stannade där hela kvällen. Som tur är har jag en mycket klok pojkvän, som kan vara riktigt, riktigt tjatig när han sätter den sidan till.

Idag håller jag mig till och med hemma från universitetet (dit jag i och för sig inte behövde åka) för att plugga hemma och vårda min veka kropp. Tofflor och tjocktröja, och jag har lovat P att inte träna idag heller.

(Vekling.)

Jag undrar varför jag är såhär. Jag vet ju innerst inne att det är bättre att ta hand om sig litegrann, istället för att köra på som en galning och i värsta fall bli sjuk på riktigt i slutändan. Jag bara avskyr att vara så förbannat svag.

(En förkylning, liksom. Det är ju inte ens en riktig sjukdom. Jävla larv!)

Idag är jag trött, trött, trött framför datorn. Jag läser vetenskapliga artiklar och skriver ett PM. Långsamt, ty mitt huvud snurrar.

charly

342 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»