And if I don´t make it, you know my baby will

13 dec 2008 14:36
Ok, jag blir officiellt galen på mig själv. Ingen som helst självrespekt, ingen som helst självbevarelsedrift.

Sammanfattningsvis: jag har ett födelsemärke på ryggen, mellan skulderbladen, som har ändrat färg. Jag har aldrig egentligen tänkt på den här fläcken tidigare, men nu har jag noterat att jag har fått som en svart fläck mitt på märket, som är mörkbrunt. Jag har ganska många leverfläckar, och alla har ungefär samma färg. Ingen av dem ser ut så här. Dessutom är den lite öm, så att det svider en aning om man trycker på den med fingret.

Ok, det här är ju ingenting att hetsa upp sig över, tycker jag. Det är ju inte ens någonting värt att gå och kolla, tänker jag. En liten jävla fläck, liksom? Knappast.

Detta utlöste ett hopplöst gräl med min käre sambo, som inte kunde förstå min tankegång. Och i ärlighetens namn kan jag inte riktigt förstå den själv, men den finns där likafullt. Tankegången ser ut ungefär så här:

Ok, en leverfläck som har förändrat sig lite.
Sånt ska man kolla, har jag hört.
Men det lär ju inte vara någonting.
Så det är ju helt onödigt.
Så jag struntar i det.
Och dessutom, vården är ju redan så överbelastad.
Så det är ju onödigt att jag belastar den ytterligare med mina maniska idéer.
Och det är ju ingenting.
Så jag struntar i det.
Och dessutom, OM det mot all förmodan skulle vara någonting, so what?
Vem skulle bryr sig?
Ingen skulle bry sig.
Så jag struntar i det.

Härlig självbild, på det hela taget. Vi grälade, och han grät, och jag grät, och jag är så förbannat envis, och nej, jag har inte kollat födelsemärket. Och jag kommer inte att göra det heller.

Satsa, vinn, eller försvinn.

Stackars älsklingen.

Vad övrigt är, är studier. Massor av studier. Jag är manisk, han är manisk, och vi har så mycket att göra. Jag kan inte andas. Men snart, om bara ett par dagar, då lättar det. Då får vi lite ledighet, lite vila. Kanske också lite lugn. Jag hoppas att jag kan andas då.

charly

342 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»