Framtiden, inte så ljus

Kommentarer

Monchichi: (10 mar 2009 23:17)
Om situationen var det omvända, hade du betala för honom då?

tigern: (11 mar 2009 08:31)
Jag och min sambo lever i den situationen som du fruktar. För oss går det bra, men det funkar så att H betalar hyra och ränta på lån, och jag handlar mat så mycket som jag känner att jag kan betala. Vi har kommit fram till att man trots olika inkomst ändå måste leva på samma standard. Ni måste ju prata om det och komma fram till hur ni vill göra. Det finns lösningar.

Jag har en kompis som betalar delar av hyra, men inte hälften (eftersom han har mer än dubbelt så hög inkomst) och dessutom betalar en viss summa till ett gemensamt matkonto. Resten är deras pengar, och vill han bjuda henne på middag kan han ju göra det, men han förväntar sig inte att hon ska betala själv om de går ut och äter om det är på hans initiativ.

Eh. Kanske lite rörigt. Men mitt råd; prata med varandra, och kom fram till Er lösning! Lycka till. Hoppas det löser sig.

FanJenny: (11 mar 2009 10:42)
Mitt ex fick ut dubbelt så mycket pengar som mig efter skatt varje månad. Vi gjorde så att han tog hand om de flesta fasta utgifter, som hyra och el och sånt, och jag betalade maten. Sen tog vi hand om våra egna räkningar och hade delad ekonomi resten. Jag är av den åsikten att om man ska bo ihop, alltså dela ett liv tillsammans, så bör man också dela på utgifterna i förhållande till inkomst. Allt annat känns orättvist, för mig.

Men som tigern säger, prata om det! Pengar kan tyckas vara trivialt i förhållande till kärleken men pengar är också (enligt något jag läst och inte kan styrka) den största anledningen till bråk och separationer. Prata.

Maria: (11 mar 2009 11:14)
Det gäller att ge och ta. Du vet inte hur din framtid blir och du vet inte heller om han förlorar sina välbetalda jobb och behöver dig ekonomiskt. Ska du då den dagen det händer inte ge honom några pengar för du är för stolt att ge och ta emot? Kan du inte ta emot kan du heller inte ge och det tycker jag är varningsklockor för hela ert förhållande. Lever ni tillsammans så delar ni på det som är hyfsat gemensamt. Tjänar han 39% mer än dig så betalar han 39% mer än dig på fasta räkningar och vill ni då lyxa ute så betalar du en del och han lite mer så du har en chans att hålla jämna steg. Det är inte så svårt egentligen om man bara tänker ett steg längre och inte är för stolt eller för rädd att allt ska vara så förbaskat rättvist hela tiden. Vill han ge så gör han det frivilligt och jag är säker på att du inte träffade honom just för han skulle få mycket pengar så småning om. Den som inte ser en utsträckt hand när den kommer förtjänar att ligga där utan att ta sig upp finns det ett ordspråk som lyder. Ganska talande och du blir inte mindre värd för du tar emot pengar som han vill ge.

Tintomara: (11 mar 2009 12:19)
Har ni pratat om det?


hj: (11 mar 2009 12:39)
Jag fetrelaterar, varit där, gjort det.

mando: (11 mar 2009 14:22)
Vänta lite nu...
Varför skulle du inte få nåt jobb?
Och förresten bidrar man väl med mer (och viktigare saker) till förhållandet än sin ekonomi?! Han vill ha dig med, inte dina pengar!!!
De par där båda tjänar lika mycket är inte nödvändigtvis de lyckligaste, det vore sorgligt om det skulle vara det som avgjorde...

mando: (11 mar 2009 14:42)
Vi har hela tiden tjänat väldigt olika mycket, vilket ju inte vi styr över, utan beror på att hans yrke (civ.ingenjör) värderas högre av samhället än mitt (lärare). Och hans löneutveckling kommer antagligen fortsätta vara mycket bättre än min också i framtiden. Nu är vi gifta och då ska man enligt lagen ha samma standard, dvs dela lika på den totala inkomsten - men vi såg det som en självklarhet långt tidigare också, så snart vi bestämt oss för att bo ihop. Det vore väldigt konstigt om han gick på lyxig restaurang eller åkte utomlands själv eller med en kompis istället för mig, bara för att jag inte hade råd att betala exakt lika mycket.

charly: (11 mar 2009 17:31)
Alltså, jag vet inte vad ni tror att vi har för slags förhållande, men det är klart att vi har pratat om det! Vi lever liksom inte i varsitt universum utan kontakt.
Jag dömer ingen annan, var och en får leva som den vill, det lägger jag mig inte i. Det här ordet handlade bara om mig och mitt liv. Med den brasklappen inlagd kan jag bara säga att jag aldrig skulle kunna tänka mig något annat än att dela lika på fasta, gemensamma kostnader, oavsett hur mycket man tjänar. Inkomsten har ingenting med saken att göra. Om jag till exempel inte har råd att betala hälften av hyran, då kan jag heller inte bo kvar, så enkelt är det.
Men som sagt, det här ordet var inget inlägg i någon debatt, inte heller något försök att generalisera. Det var bara jag.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar: