The hour that the ship comes in

31 mar 2009 14:15
Bättre. Ibland blir det bara bättre, utan att jag förstår varför.

Hela helgen förflöt i ett slags harmoniskt lugn, utan gräl och utan tårar. Vi myste med levande ljus och åt kaka och promenerade och tränade och pratade, pratade, pratade. Och hade det bra tillsammans, sådär som vi brukade ha det förr, innan allt blev så svårt.

I söndags sprang jag 14 kilometer på den hårda jävla asfalten. Det får bli mitt genrep, för på söndag ska jag, mot bättre vetande, springa halvmaraton. I Berlin! Vi åker tidigt, tidigt på lördag morgon, och blir borta i fyra dagar. Semester! Eller något, om jag känner mig själv rätt lär det inte bli så många lugna stunder.

Berlin. Mitt Berlin. Jag hoppas att det finns kvar, den där staden som jag älskade i min ungdom. Det var fem år sedan jag var där senast. Då var det med en annan kärlek, en annan människa som betydde så mycket för mig. Det beryktade exet, som jag var tillsammans med i tre år, och som lämnade mig på ett sätt som jag inte önskar någon. Men, nog om detta. Den historien kan jag roa (?) mina läsare med en annan gång. Nu ska jag dit med P. Darlingen. Min fina älskling.

(Ibland har jag hopp om oss, om en framtid tillsammans. Jag vågar inte riktigt tro på det, så det får stå här, längst ner, inom parentes, för säkerhets skull.)

charly

342 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»