Obeskrivlig skönhet

20 jul 2009 20:30
Jag förstår mig inte på opera. Vad menar jag med det påståendet egentligen? Jag säger det ofta, i regel precis efter att jag har berättat om en eller annan operaföreställning som jag har besökt. Det är en brasklapp. ”Jag tyckte det var helt fantastiskt, men jag, jag förstår mig ju inte på opera.” Ungefär. Med det vill jag nog säga att min upplevelse av opera inte spelar någon roll, hur fantastisk den än var, eftersom jag uppenbarligen inte begriper någonting.

Hm. Vittnar om härlig självbild det här. Ok, here goes:

Igår tog jag och min högt älskade sambo oss med hjälp av tunnelbana och promenadvilliga ben ut till Ulriksdals slott, där vi glufsad i oss orimligt dyra men mycket goda smörgåsar i parken. Sedan gick vi på opera, ”Orfeus och Eurydike”. Och det var helt underbart. Helt underbart. Jag är inte den typen som så lätt låter mig beröras av ... tja, någonting, egentligen, men igår grät jag en skvätt redan i första akten, och två skvättar i andra. Och så en mindre flod i slutet.

Och så börjar jag fundera. Varför säger jag att jag inte förstår opera? Igår förstod jag allt som finns att förstå. Jag vet inte om sångarna var bra tekniskt sett eller inte, det kan jag inte avgöra. Jag hade förmodligen inte hört om någon i orkestern spelade fel. Skit samma. Det var bara så vackert, det berörde mitt kalla jävla hjärta så mycket att jag grät som ett barn, där, mitt bland alla människorna.

Jag förstår mig visst på opera.

charly

342 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»