Kom ihåg detta nu!

27 jan 2011 20:56
Jag vet i ärlighetens namn inte vad jag ska skriva i mina ord längre. Och har inte gjort det på vääldigt länge!

Just nu känner jag mig aningens frustrerad, antar att det har med jobbet att göra. Och det är inget negativt det är bara det att jag har en del pappersarbete som får mig att riva mig i skallen lite,men det går över.

Går från frustrerad och sur på sonen för han trotsar till en super euforisk känsla som ger mig kickar så in åt helskotta. Det känns som jag börjar hitta rätt,att jag hittat MIG själv igen och det kan man ju säga att det var ett bra tag sedan..många år sedan rättare sagt.

Får någon form av livsgnista och det finns inget som känns omöjligt. En kreativ ådra börjar läcka ut åt alla håll och jag skulle kunna göra det mesta utan att blinka eller ens tveka på att starta upp femtioelva saker utan att ens vara rädd. Jag menar vad fasen kan hända!

Har aldrig känt att jag skulle vilja ha en egen salong NU vill jag det! Jag vill ha tre! Med mig själv i väggarna,så som JAG vill ha det.

OK nu ska jag inte göra något överilat men planerna ligger och gror och jag tänker inte tveka när jag får chansen utan ta den och hoppa!

Jag gillar mina kickar, det är rätt coolt att känna att man får andnöd för att livet är så fantastiskt och inte för att man knappt kan röra sig av depp och ångest.

Det gäller bara att fortsätta jobba på det. För jag TÄNKER inte hamna där igen!

Sonens far har ändrat sig rätt så radikalt till det bättre och jag har förundrat tänkt tanken hur länge det håller i sig och så en dag fick jag en helt kärleksförklaring och jag blev aningens paff. DEN såg jag inte riktigt komma om jag ska vara ärlig. Jo då han vill att det ska bli vi igen. Jag förklarade vänligt men bestämt att nej nej jag känner inte så för dig .

Det fattade han inte! Så han höll på att kväva mig med samtal,tjat och allehanda ideer...Fick panik och sedan lackade jag ur på allvar! Oj så förbannad jag blev! Så NU fattar han! :)
Men vi har rensat en hel massa och han har fattat att han behandlat mig illa! Pratat,pratat och pratat.
Jag fick nästan en religös vision över att det ens hände! Tänk vad jag fått ur mig hur jag känt och mått och han fattar faktiskt,nåja inte allt,men ändå.. det känns skönt att vi KAN prata nu vi har ju trots allt ett barn ihop.

Vad som är ännu skönare är att jag är inte så privat på jobbet som jag varit innan. Är Cocos som jag faktiskt är inte någon som de tror att jag är! Skönt! Och jag älskar mitt jobb och kollegor! Ännu bättre!

Hoppas jag blir en bättre mamma och människa dessutom! Vill vara medveten och inte bara rusa igenom hans barndom bara för att jag inte hann något annat!

Det här blir bra det är jag övertygad om!

Cocos

772 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»