vad är ord? | s:info | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Min familj och....jag.


1 aug 2013 09:24
Är det inte helt fantastiskt hur man kan bråka med sin mamma! Hon går IN för att "visa vem som
Bestämmer" ! Berättar för mig hur mycket fel jag gör hela tiden och jag lovar INGET duger enligt henne! JAG duger inte i min mammas ögon!
Lustigt för ingen som träffar henne tror att hon är sådan! Alla tror hon är glad,omtänksam och en väldigt rar person! Möjligt att hon är det men inte emot mig!
Det har gått så långt nu så jag har funderat på att bryta helt med familjen! Kanske vore bäst för alla parter.

Familjen har en väldans massa åsikter om min uppfostran av barnet,( tydligen så "räddar jag honom" hela tiden!)hur jag äter( ja jag VET att jag har ett problem men har man blivit tvingad i mat när man var liten,som jag dessutom inte tagit till mig själv så sätter det sina spår) vad jag dricker,(vatten,te och kaffe är tydligt inte ok,mamma hävdar att jag dricker cola hela tiden för att hon hittat EN colaflaska hemma hos mig på ca ett år! ) hur jag jobbar och hanterar min vardag överhuvudtaget!
Är DET inte ännu lustigare när jag så sällan träffar folket!

Nu är jag så less så jag börjar snart gråta av total utmattning! På allvar jag orkar inte med det hela längre!
Och tro inte att jag inte sagt något någon gång för oh ja det har jag gjort! Problemet är då att jag är otacksam och bråkig!
Mamma är så konflikträdd så hon kan resa sig upp och gå för att komma tillbaka 3 min senare som om inget hänt!
Hon startar gärna konflikter med mig men vägrar ta dem! Ansvar much!!
HAR försökt prata med henne,HAR gått i terapi i ämnet där jag fick det rådet men hur lätt är det när människan vägrar lyssna och tycker ja här otacksam och bråkig! Suck!!!

VAD fasen ska jag göra nu då???

Tillbaka till sidans topp
Kommentarer

norrakvarken: (1 aug 2013 18:52)
Fundera på vad som ger dig & din son mest. Det är så djävla lätt att trassla in sig i det gamla mönstret, men kanske det går på nåt vis att försöka arbeta upp en distans & inte ta åt sig & om det ibland blir en konflikt, så får man försöka att den inte ska ta för mycket energi. Jag tänker man antingen ignorerar tråkiga kommentarer helt eller kanske tänker ut ett standardsvar, typ "jag tycker inte det är okej att säga så till mig, det gör mig ledsen" & sen behöver man ju inte svara på responsen på det. Tänker att din mamma skäms & inte kan be om ursäkt utan helst vill att allt ska vara glömt & låtsas inget om. Jag har det precis likadant & jag vet att vi inte är ensamma!
Man måste inte ha tät kontakt med människor som gör en illa bara för att man råkar vara släkt.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Cocos


772 ord
» Profil
» RSS
««[bläddra]»»
Cocos senaste Ord
» Förändring
9 jul 2017 16:43
» Jag hittade tillbaka..
2 jul 2017 23:13
» Spricker
16 aug 2015 15:48
» Jag
14 jun 2015 15:28
» Jodå
30 maj 2015 21:58
» Dagen D
8 maj 2015 07:35
» Nöd
27 apr 2015 23:40
» Jo då
15 apr 2015 20:09
» Glad påsk
3 apr 2015 09:48
» Mars
16 mar 2015 14:52
» Hoppsan
2 mar 2015 16:20
» Jo då
12 feb 2015 20:05
» Åh nej
31 jan 2015 17:22
» Jag
19 jan 2015 16:30
» Bara le och vinka..
10 jan 2015 06:32

» Arkiverat

Dagens namn: Anders, Andreas
:: reklam ::


:: reklam ::