broken record

Kommentarer

Elsie: (24 jan 2010 22:18)
Ofta när jag läst dina texter känner jag att det lika gärna kunde varit jag som skrivit. D.v.s. om jag haft din stilistiska förmåga. Hög igenkänning, m.a.o...

eMissen: (24 jan 2010 22:37)
"Det var ingen som höll i mig eller hade koll på min väska."
<3

vi måste lära oss att man inte måste stötta alla. det vi lärt oss medans vi hållt dom, är att vara starka inombords. en dag kommer du vara i ett sammanhang där du kan se det, jag har varit där och man fnissar lite för sig själv. det är den styrkan alla andra ser och vill ta del av. det är den styrkan vi ska vara rädda om, den har vi kämpat oss till och det måste man kunna kräva av sin omgivning att de ska göra också. "jag kan inte hålla ditt hår varje lördag, du borde sluta dricka för mycket". tough love! min terapeut säger att om jag bara kunde visa mig svag så skulle folk stå där och hålla mitt hår, men jag tror inte det är så enkelt. jag har väntat så länge på att energitjuvarna ska fatta, och det gör de ju om jag står och grinar rakt upp och ner. men man kan ju vara svag även när man inte grinar, och behöva stöd. JAG kan se det hos andra, jag tar det till och med för givet (att det finns en svag sida hos andra, som jag sen vårdar), varför ska jag inte kunna kräva av min omgivning att de ska kunna ta samma sak för givet hos mig? att även starka typer kan ha en mjuk hjälplös sida vare sig den är skittydlig eller inte. man behöver inte vara otrevlig, men man behöver inte hålla om alla heller. jag tränar på det hela tiden, enklast vore ju om man bodde i en stuga men ja.. då skulle man ju haft en massa andra problem istället. ursäkta att jag tar över kommentarsfältet, men jag har väl också haft en söndag i navelskåderiets tecken och relaterar.

Garbo(?): (25 jan 2010 09:58)
Vi lyssnar här! <3

Lilla Q: (25 jan 2010 12:51)
Ibland måste man nog bara våga säga... "Hallå, jag orkar inte mer. Jag går sönder om jag måste lyssna mer." Det är ju naturligtvis inte så lätt. Men kanske nödvändigt. Är det då till en riktigt vän, så tycker jag att den borde lystra till. Man måste säga vad man tänker, annars tror folk bara en massa saker. Gråt, skrik o slåss för att säga vad du vill ha. Man vill så gärna att folk ska vara förstående o de kan många vara om de bara får lite hjälp på traven. Här finns ju massa människor som verkar vara väldigt villiga att lyssna. Kärlek åt folket.

lejonhjärta: (25 jan 2010 13:01)
elsie: tack <3 det är skönt ändå att veta att man inte är ensam.

emissen: det finns inga ordbegränsningar bland kommentarerna så det är bara att skriva på ;) kloka ord, som jag ska ta till mig, särskilt att lära mig att man inte måste stötta alla.

garbo: tack! <3

lilla q: oftast handlar det om att jag faktiskt kan säga att jag inte mår bra men att det ska överröstas med att den personen minsann mår så mycket sämre (dvs jag ska vara tyst och lyssna istället). fast ja, jag borde lära mig att säga när jag inte räcker till mer.

Aurora: (25 jan 2010 13:15)
<3

Lilla Q: (25 jan 2010 23:06)
Men förstår hur du menar. Hur högt ska man skrika innan någon lyssnar? Någon man tror och önskar ska finnas där för en. Kanske kan man ibland behöva söka sig någon annanstans efter en ny vän. Det finns väl alltid någon som väntar på en?

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar: