tystnadsplikt

4 dec 2010 00:47
inom vissa saker som bor inne i hjärtat har jag tvingad tystnadsplikt för att skydda andra människor. inom andra saker som river inne i hjärtat borde jag ha tystnadsplikt, för min egen skull.

vara tyst,
eller spilla över.

eftersom jag vacklar mellan ovanstående går jag runt i lägenheten, dricker lite juice, äter lite frukt, letar rätt på ännu en varm kofta, samtidigt som jag funderar på om jag ska fortsätta att sitta på mina händer och så småningom trilla ur härifrån eller om jag ska falla fritt. jag tvivlar på att jag någonsin kommer att komma fram till vad som är rätt beslut men däremot är jag nästan helt övertygad om att jag kommer ångra mig, alldeles oavsett.

som jag ångrar allting,
som jag inte ångrar någonting.

jag fryser så mycket att det känns som om hjärtat skakar och studsar okontrollerat mot revbenen. den enda trösten är att det gör det enklare att tänka på någonting annat än det som snurrar i huvudet för det går inte att tänka på någonting annat än att jag fryser, går inte att känna någonting annat än kylan.

det rastlösa kliandet, jakten efter det som får mig att lugna ner mig. eller den, som slätar över allting; värmer upp. jag hoppas att det är det snarare än den som kommer få mig att slå rot. eller att det inte är någonting som får mig att sträcka ner rötterna, fötterna, i marken utan att det är någonting inom mig som lägger sig ner och vilar. sover räv, känner sig hemma.

innan jag går uppför trapporna som är tunga av historik och oändliga möten brukar jag stanna upp en stund, luta huvudet bakåt och titta på takmålningen. den gör att jag fastnar lite i stunden emellanåt. jag önskar att jag kunde ta med mig taket hem. att det fanns en möjlighet att kapsla in känslan jag får när jag tittar på den. hade jag inte ständigt varit omgiven av människor hade jag lagt mig ner på stengolvet och tittat på den tills ögonen började blinka av rastlöshet.

oh, you’re changing your heart
oh, you know who you are

jag skulle vilja vara enkel emellanåt. fundera över nagellack, inte för att fly från andra tankar utan för att det var däromkring mina tankar skulle fastna. det skulle inte finnas mörkare skrymslen än så, helt enkelt. rent, snyggt, otrassligt. utan behov av att besluta om tystnadsplikt bara för att försöka upprätthålla någon form av balans.

häromdagen hade ossian namnsdag såg jag. när jag var yngre var jag svajigt förälskad i en som hette ossian. svajig kärlek på ett sådant sätt att jag blev alldeles knäsvag bara jag gick förbi hans cykel. jag undrar om jag kan känna så okontrollerat idag?

om jag ens vill falla så fritt, så kontrollöst.
om jag ens kan göra något annat än att falla så fritt, så okontrollerat.

som om jag ens skulle ha något val.

i hit the ground, bang bang
that awful sound, bang bang

lejonhjärta

244 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»