Jag älskar det

11 feb 2010 13:30
det är samma månad, samma lärare, nästan samma kurs, men ändå är det så annorlunda.

det är tre år sedan nästan exakt:

"jag vill inte ropa, jag ropar inte. jag vill kunna säga att jag är så lugn, att jaget är så lugnt nu. jag vill säga att jag inte längre känner mig otillräcklig, jag vill inte konstruera oärliga identiteter, jag vill inte köra över/på mig själv. (det är så tröttsamt och enformigt! och det gör ont, ont.) jag vill inte höra att jag är för mycket. jag vill inte höra att jag inte orkas med.

jag kan bara känna mig så obehövd. så fasansfullt obehövd.

och det var inte så det skulle bli, det var inte så göteborg skulle bli. det var inte meningen att jag skulle behöva söka mina tillflyktsorter, det skulle ju bli min tillflyktsort!"

det ÄR annorlunda nu. jag är behövd och jag behöver. och jag vet inte hur jag ska förklara det på något bra sätt men det finns en sådan självklarhet i vardagen, jag längtar inte efter något annat. jag vill ha detta nu. och jag har det. visst finns det tidsbrist och för mycket i skolan jämt och ständigt och prestationsångest och osäkerhet. likväl finns det ilska och sorg och framtidsoro. men det är en annan fråga, jag tror det är första gången i mitt liv det faktiskt känns som en annan fråga. och jag älskar det.

lisa

193 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»