Krascha och brinna

26 okt 2010 21:31
jag är just nu så mycket allt eller ingenting, det är så mycket att vara hög på livet eller känna livets totala ohanterbarhet. helgen sa mig att det är för mycket, det är för mycket med mig själv och andra, med framtid och nutid. jag fann mig själv gråtandes en lördagkväll mitt bland partajande människor. det är aldrig kul. det är aldrig kul att åka spårvagn hem klockan tio en lördags kväll för sk ångestproblematik. det är aldrig kul att gråta på spårvagnen hem en lördag klockan tio.

men det ÄR för mycket, det är ingenting jag kan göra någonting åt. men däremot kan jag förändra mitt sätt att hantera det. att hantera stress, att hantera krav. MEN HUR FAN GÖR MAN DET? HUR HUR HUR?

jag har allt jag för tio år sedan önskade. jag har sjukt fina nära vänner som verkar tycka jag är typ bäst i världen, jag har en pojkvän som jag älskar, som kanske är min närmsta vän. på dagarna pluggar jag något jag tycker är sjukt viktigt och roligt.

det handlar väl om en insikt om allt det där inte löser saker per automatik. men jag kan bara bli så arg på mig själv för att jag HAR DET SÅ BRA men ändå inte MÅR BRA. jag är så trött på att inte må bra. att ständigt lära sig att hantera livet. jag vill bara att allt ska vara tjo och tjim.

eller just nu vill jag det i alla fall. jag vill inte ha all denna smärta, jag vill inte ha all denna tyngd på mina axlar, denna oro, denna oförmåga att slappna av, denna oförmåga att tro på att jag, just jag, förtjänar att ha det så här bra.

jag har börjat hos en kurator igen. det kanske är bra.

(rubriken är för övrigt fritt översatt och tagen från en savage garden-låt. det ni!)

lisa

193 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»