1. Vad är det som är så viktigt?

14 mar 2010 14:14
Till att börja med kommer här lite fakta, och några frågor...

Drygt 97 procent av de svenska mammorna ammar när deras barn är en vecka gammalt. Nästan alla försöker alltså amma från början. När barnen är två månader ammar 89 procent. Vid sex månaders ålder ammas fortfarande 68 procent. (Socialstyrelsen, 2009) Svenska kvinnor är tillsammans med de norska ”bäst i världen på att amma”.
Amning är här egentligen ingen fråga om "om", utan om "hur mycket" och "hur länge".

Jag vet en kvinna som hade stora problem med amningen. Hon kämpade i två månader, men det kom aldrig tillräckligt mycket mjölk. Hon hade jätteont, och barnet gick inte upp i vikt. Till slut var barnet alldeles slött och skrek inte ens längre av hunger. Mamman var naturligtvis förtvivlad, och hade vänt sig till alla möjliga inom och utom vården för att få hjälp. Det alla sa var ”Du måste amma mera! Då kommer det mer mjölk! Och pumpa om h*n inte vill ta bröstet, men ge inte i nappflaska utan i drickskål, nappflaska kan förstöra amningen”. Hon gjorde inget annat än att kämpa med att amma och pumpa, drickskålen gjorde att hälften av det hon pumpat ut rann utanför... Till slut träffade hon en BVC-sköterska som hjälpte henne med modersmjölksersättning till barnet. Denna BVC-sköterska sa till henne: ”Det här får vi egentligen inte säga, men BVC i Göteborg får jättemycket kritik från högre instans för att vi har för få kvinnor som helammar. Vi måste få upp de talen.”
Detta var alltså anledningen till att kvinnan inte fick rådet att ge sitt barn ersättning tidigare. Hon var en siffra i amningsstatistiken.

Tove Gustafson skriver, 2005 (på http://www.niomanader.se/content.asp?ID=204) :
”Pressen på kvinnorna blir allt större medan statistiken tagit över som myndigheternas viktigaste riktmärke. Det finns nämligen en vision att anpassa sig till: WHO:s mål är att 80 procent av världens kvinnor ska helamma i sex månader. Det är ett mål som kommer få konsekvenser i svensk vårdkedja eftersom höga amningstal här ses som ett kvitto på god vård.”

På 1990-talet blev sjukhusen i Sverige "amningsvänliga", det är en slags kvalitetsmärkning, som från 2004 landstingen ansvarar för. Det innebär i korthet att alla sjukhus ska ha en skriven amningsstrategi, fortlöpande utbilda personal, låta mammor och barn vara tillsammans dygnet runt samt ge mammorna instruktioner i hur amning och urmjölkning går till.

WHO ändrade för några år sedan sin rekommendation om amning till att kvinnor ska helamma i sex månader, och sedan delamma i två år eller längre. I Sverige försöker i stort sett alla amma. För många fungerar det bra från början, men omkring hälften får problem av olika slag. En tredjedel får stora problem.
Tove Gustafson skriver: ”Det handlar alltså inte om några marginella procent utan om tiotusentals kvinnor varje år. (…) Enligt Stockholms läns landstings interna skrift om bröstkomplikationer kan smärtor från sår och infektioner vara i paritet med förlossningssmärtor. (…) Psykologiskt blir problemen ofta förödande. Smärtor och stress leder till nedstämdhet och ibland depressioner eller till och med psykoser. Med tanke på hur många tusentals det handlar om varje år kunde man förvänta sig att saken uppmärksammades som ett folkhälsoproblem av större dignitet än faran med bröstmjölksersättning. Det borde helt enkelt leda till att fokus lades på hur kvinnor har det bortom önsketänkandet”

Tiotusentals kvinnor varje år har alltså stora problem med amningen, ungefär en tredjedel av de ammande kvinnorna. Ändå ammar 89% när barnen är två månader.
Vad är det som gör att vi inte ger upp?
Alla vet ju att det finns modermjölksersättning och att man kan överleva och må bra på det med. Så vad är det som gör att vi fortsätter amma, med smärta, svampinfektioner, mjölkstockningar, sår, bröstbölder, feber - och ångest, nedstämdhet, depression?
Hur kan det ha blivit såhär, att vi går med på att plåga oss själva och våra barn för att någon vill få upp amningsstatistiken?

Varför är bröstmjölksersättning så farligt?

Och vad är det som är så viktigt med amning?

mando

515 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»