Lördagkväll, januari

21 jan 2012 21:45

Var hos svärmor idag. På vägen hem insåg vi att vi var för trötta för att orka fixa middag, det skulle bli för sent, så vi tog den enkla vägen och stannade på BK. När vi ätit färdigt och höll på att packa in oss i bilen igen mötte vi en man som var tydligt påtänd, där på parkeringen. Jag hade redan satt mig i bilen och F höll på att spänna fast Knoen i bilbarnstolen, när mannen plötsligt dök upp bakom ryggen på F. Mycket konstig blick och svamlade en del, ville ha en vägbeskrivning. Sen gick han mot en bil. F hoppade in i vår bil och vi körde iväg. Då kom mannen gående mot oss igen, försökte få oss att stanna men vi körde vidare. Jag ringde polisen direkt.
Hoppas innerligt att han inte tänkte köra bil, det verkade inte vara nån bra idé alls.
Jag blev kopplad till en polis på patrull, de skulle dit direkt och kolla om mannen var kvar.
Känner mig obehaglig till mods dock, dels för tanken på honom i trafiken, dels för känslan jag fick när han plötsligt stod där bakom ryggen på min man, min lille son satt där precis brevid och själv - satt fastspänd i bilen på andra sidan, kände mig så maktlös. Han var ju inte hotfull, men alla tankar och känslor som hann susa igenom mig under de trettio sekunderna, hjärtklappningen...

Kommentarer

Frossa: (21 jan 2012 22:38)
Det är så obehagligt med människor som tydligt går på något. Ett par vänner till oss hade påhälsning av en sådan person utanför sin lägenhet förra helgen. Han bankade på dörren och krävde att få komma in. Det blev så illa att han stod med det bästa tillhygge han kunde hitta innanför dörren medan hon ringde polisen och försökte trösta hysterisk 1 månaders bebis :/ Hyresvärden fick byta dörren efteråt.

Kit: (22 jan 2012 01:02)
Precis. Även om inget egentligen hänt så har man ju hunnit tänka alla de där tankarna... *kramar*

Monchichi: (22 jan 2012 12:58)
Vilken obehaglig händelse. Hoppas mannen var kvar på parkeringen när patrullen kom dit. Kram

mando: (22 jan 2012 20:35)
Ja, det var väldigt obehagligt, och känslan dröjde sig kvar... Drömde en mardröm inatt om att jag inte kunde ta hand om Knoen. Tankar som susade genom huvudet efter att detta hände igår kväll var t.ex "Kan jag få loss honom ur bilbarnstolen och lyfta ut honom från andra sidan bilen, där jag satt? Tillräckligt fort? Klarar jag att springa här i halkan med Knoen i famnen om det behövs?"
Jag med min stora mage, foglossning och allt. Det var extremt jobbiga tankar... För maken var jag inte lika orolig eftersom han tränat en självförsvarsteknik i 13 år och är den högst graderade i stan inom detta. Men visst, det kan hända grejer ändå. Men som sagt, mannen var inte hotfull, jag fokuserar på det nu.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

mando

515 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»

mandos senaste Ord
» Mer om hårtvätt
30 apr 2013 22:39
» Pip
17 apr 2013 23:49
» Nån som provat NoPoo?
21 mar 2013 14:29
» I will if you will!
9 mar 2013 23:00
» Funderar på att bli vegetarian igen
8 mar 2013 01:26
» Delar vidare det här
6 mar 2013 14:24
» Siena
23 feb 2013 23:13
» Mål-lös
24 jan 2013 17:05
» Fortfarande deppig mamma
5 jan 2013 08:50
» Säger som Anne
21 dec 2012 04:35
» Glad bebis men deppig mamma
1 dec 2012 01:03
» Tittar på foton
19 nov 2012 21:07
» Hur många gånger per dag gör du det?
4 nov 2012 19:54
» Sparkade ut Jehovas
23 okt 2012 00:09
» Det är lite som när jag var liten...
14 okt 2012 07:22

» Arkiverat