39+1

16 maj 2012 11:31
Vi är äntligen på väg att bli friska från förkylningen. Jag har varit orolig för att behöva föda med värsta hostan, och att vi skulle smitta ner bebisen, så nu känner jag en stor lättnad över att hen inte har hunnit komma än.
Men nu, nu får du gärna komma lillen!
Imorgon vore perfekt, då är det helgdag och alla våra barnvaktskandidater är lediga. ;-)
I eftermiddag ska vi till MVC på kontroll, hoppas att det blir sista gången. Sen vill vi till BVC istället!

Vi försöker förbereda Knoen på att det kommer en bebis. Vi läser en bok om en pojke som får ett litet syskon och pratar mycket om bebisen; vad hen ska äta, vad hen kan och inte kan göra, att hen ska åka i liggvagnen när vi är ute, och så vidare. Vi pratar också om att mamma och pappa ska åka till sjukhuset när bebisen ska komma ut, och att mormor, farmor eller farfar är här och tar hand om honom då.
Knoen är väldigt fascinerad av bebisar, pratar om att bebisar inte har några tänder och inte kan gå. Han har börjat mata sin docka med nappflaska och köra runt henne i dockvagnen. Ibland kommer han och vill krama och pussa magen och säger "godmorgon bebisen, är du vaken?".
Men allt är inte rosor. Häromdagen fick han ett raseriutbrott av sällan skådat slag, och jag tror det kanske hade lite att göra med att han känner att det inte är som vanligt. Att en stor förändring är på gång.
Det blir mycket spännande att se hur han reagerar på att få syskon.

Jag känner mig kluven inför förlossningen. Ser fram emot det väldigt mycket samtidigt som jag är lite spänd. Inte rädd, inte orolig direkt men det är en anspänning. Hur och när ska det starta? Hur lång tid kommer det ta? Hur kommer det kännas efteråt?
Det går inte att påverka särskilt mycket, så jag försöker ta det som det kommer. Samtidigt är det så tydligt att det vi gör just nu är att vänta... F och Knoen är ute och leker på lekplatsen, cyklar eller åker på små "uppdrag" till Ica osv. Jag är mest bara hemma, är trött och orkar inte så mycket, har ont i fogarna och får alltsomoftast kramp i låren när jag går. Jag försöker koppla bort känslan av att vänta genom att sysselsätta mig med att fixa med foton, läsa böcker, sticka, osv. Men känner samtidigt ett behov av att tänka på förlossningen en hel del, och liksom gå in i mig själv...
En sak som stör mig är att F:s släktingar (mor, far, syster och farmor) har börjat ringa varje dag och fråga om det händer nåt än, om jag känt nåt, osv. De är ju såklart nyfikna, men allt det här frågandet och kollandet stör min uppladdning, min egen förberedelseprocess...

mando

515 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»