Sex dagar, och förlossningsberättelse

2 jun 2012 13:43
Nu har vi varit hemma några dagar, försöker vänja oss vid att vara en tvåbarnsfamilj! Det har gått över förväntan hittills. Knoen är en mycket stolt storebror och är så fin mot Bamsen. Dock har han sina grinigare stunder också, när han vill ha uppmärksamhet av oss, gå ut och leka osv och vi inte riktigt hinner med mellan bebis, matlagning, berg av disk och tvätt, osv. Jag förstår att han blir rastlös ibland. Det blir bättre så småningom, när rutinerna börjar sätta sig igen. Nästa vecka tänkte vi skicka Knoen till dagis några timmar per dag också, det tror jag blir bra så får han leka av sig ordentligt utomhus. Och han saknar sina kompisar.

Jag börjar känna mig lite mer återställd i kroppen. Hade aldrig särskilt ont i underlivet, det känns ungefär som vanligt igen. Däremot har jag haft jätteont i ryggen efter förlossningen! Tror det beror på att magmusklerna tagit rätt mycket stryk av graviditeten, så jag har liksom inte så mycket kvar som håller mig uppe... En korsett vore skönt, så känns det. Måste tänka på hållningen hela tiden, annars sjunker jag ihop som en säck potatis. Foglossningen är kvar också, men nåt annat räknade jag inte med.

Jag har tänkt skriva Ord hela veckan nu, men inte hunnit. Och nu när jag har lite tid känner jag att jag bara babblar på för jag är just nu ensam hemma med en sovande Bamsen som nog vaknar ganska snart... Ingen tid att redigera. ;-)

Även med de kvarvarande krämporna måste jag säga att jag mår bättre än på länge, både fysiskt och psykiskt. Jag känner mig lätt som en fjäder!!
Det är en sån befrielse att slippa vara gravid längre, jag njuter hela tiden. Och så lättnaden över att allt gått bra, jag hade en bra förlossning helt utan komplikationer och Bamsen är en frisk och välmående, stor krabat!

Förlossningen ja, den vill jag berätta om. Jag känner precis som förra gången att jag blir alldeles bubblig av stolthet, som ett lyckorus, när jag tänker på min förlossning! Helt knäppt. :)

Förlossningen startade med att vattnet gick. Klockan var kvart i fem på eftermiddagen och jag var ensam hemma, Knoen och Finaste var och handlade. Som tur var satt jag redan på toaletten. Plötsligt knäppte det till i magen, två gånger, och sen började det rinna. Jag började skratta! Sen ringde jag F (hade mobilen med mig i badrummet) och sa att det är nog bäst ni kommer hem nu... Ringde förlossningen, de tyckte jag skulle komma in på kontroll så fort som möjligt. Ringde svärmor, hon kastade sig i bilen och körde hem till oss för att ta hand om Knoen. Sen satt jag där på toan och väntade på att alla skulle dyka upp medan det fortsatte rinna fostervatten... Hade inga värkar alls vid den tiden.
En timme senare kom vi iväg, och anlände till sjukhuset vid 18-tiden. Precis när vi skulle parkera bilen började det forsa vatten! Det blev en stor pöl på golvet i bilen, mina byxor och skor var fulla med vatten och jag var blöt långt upp på ryggen... Himla tur att vi hade lagt en sopsäck och en stor handduk under mig. Torkade upp så gott det gick och slängde handduken i en soptunna på vägen in... Nu började jag få regelbundna sammandragningar, men det gjorde fortfarande inte ont. Kom in på förlossningen och blev mottagen av en barnmorska. Jag tänkte att hon kommer nog skicka hem mig igen eftersom jag inte har några värkar. Men hon ville att jag skulle ligga där med CTG-dosorna på magen i 40 minuter, och det visade sig att sammandragningarna kom var 3-4 minut och började göra mer och mer ont efter en stund. "Nä, jag skickar inte hem dig, jag tror det kommer bli en bebis här ganska snart", sa hon. Wow! Vi fick gå in på en förlossningsrum och börja "jobba"... Vid åttatiden gjorde det såpass ont att jag ville ha lustgas, och fick det. Satt på en pilatesboll och gungade mig igenom värkarna. Vid niotiden var det 2 minuter mellan värkarna och huvudet var strax ovanför spinaeknölarna. 21:45 gjorde det så ont att jag bad om en ryggbedövning, då var jag öppen 6 cm. Narkosläkaren var dock upptagen och kom inte dit förrän 22:43 enligt journalen, då var det 3 minuter kvar tills Bamsen var ute så nån ryggbedövning hann vi inte med... De höjde lustgasen till max istället och hjälpte mig med massage, varma handdukar samt bäcken- och knäpress när värkarna kom. Den sista timman var det väldigt intensivt, jag fick knappt någon paus alls mellan värkarna och andades lustgas så jag var ganska borta... Krystningsfasen var ca 10 minuter lång, sen föddes Bamsen 22:46. Med ena handen på kinden kom han ut. :-) Moderkakan kom ut 7 minuter senare. Jag var helt förvirrad den där första stunden, det gick så fort på slutet så jag hängde inte riktigt med. När jag fick upp Bamsen på bröstet sa jag "Va? Är förlossningen över? Ska jag inte krysta mer?" Haha, jag fattade ingenting just då, kunde liksom inte ta in någon information. Väldigt märklig känsla. När barnmorskan sa "Nu ska vi väga moderkakan, vill du se den?", så minns jag att jag sa "Va, har den kommit ut?! När då?". Vaknade till gradvis efter en stund och piggnade till helt efter att ha fått dricka några glas saft. Sen satt vi där och mös, med vår store lille son som var jättenöjd och lugn.
Barnmorskan undersökte mig efter en stund och meddelade att jag inte hade fått några bristningar, och att jag blött ganska lite. Kände en enorm lättnad och tacksamhet.

Nu hinner jag inte skriva mer just nu! Det är någon som börjar vakna. :-)

mando

515 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»