misan
(och så det där tunga, förlamande)
1 aug 2008 18:58Jag undrar om inte det här värdelösa alltid har funnits med, bara det att det inte har kommit upp till ytan och blivit tydligt förrän nu. Vi pratade om det ganska mycket innan sommaruppehållet, det kanske är därför.
Och hopplösheten som kommer med det värdelösa. För vad är det för mening att ens försöka när jag är värdelös och ändå inte kommer att lyckas.
Det är allt; det är vänner, kärlek, jobb. Jag känner mig så dålig, så värdelös, både som vän, som kvinna och som människa.
Någonstans vet jag att jag inte kan vara så värdelös som jag känner mig, men det värdelösa har grott fast i mig och jag vet inte hur jag får bort det.
Häromdagen fick jag för mig att alla känner sig mer eller mindre värdelösa, jag kunde inte föreställa mig hur det skulle vara att inte känna sig värdelös.
Det är för det här som jag inte vill ha barn: man kan älska sitt barn över allt annat och man kan göra allt man tror att man behöver göra för sitt barn och det kan ändå gå så fel. Med de föräldrar och den uppväxt jag har tycker jag inte att jag borde vara så trasig som jag är.
853 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge misan en ros