okej då: introducing the hawk

30 sep 2009 23:21

Om jag <i>verkligen</i> hade velat ha varit ihop åtminstone en gång innan 30 - och ville fixa det nu alltså - så är jag ganska säker på att jag skulle få chans på Höken. Faktiskt. Men även om han säkert är ett bra kap, så vill jag inte ha honom och då funkar det ju liksom inte.

Tydligen brukar han fråga Stålmannen om mig när jag inte är med och någon gång har han visst sagt att han gärna skulle vilja lära känna mig bättre men att jag är "svår". Jag tror inte att jag är speciellt svår, men det är kanske inte så konstigt att han uppfattar mig sådan, eftersom jag inte är så sugen på att bonda med honom och inte vill lura honom att tro något.

Förra lördagen, efter en mycket lyckad utekväll (bästa dj:n som spelade musik som man kunde dansa till på riktigt!), var efterfest hos Guldfisken på tapeten. Jag velade lite och Höken föreslog istället sådär halvt på skämt halvt på allvar att vi två skulle gå hem till mig istället... Det är inte första gången jag har fått värja mig mot hans förslag med ett skratt som betyder att jag inte tar honom på allvar. Jag fattar inte att han inte har tröttnat på att fråga än (allvarligt, vi pratar ett år, nästan två)!

Men är det inte lite lustigt att jag kan tänka att han är intresserad, det kan jag ju aldrig annars! När jag tänker efter är det nog i just de fall där jag absolut inte är intresserad som jag kan gå med på att tro att det finns ett intresse för mig - då har jag inget att förlora, då är det "safe"?

Jomen alltså, sedan nu i lördags sprang vi givetvis ihop på det nyöppnade stället och han sa något om att vi väl kunde hångla lite i alla fall och plötsligt upptäckte jag mig själv ta tag i honom och ja, hångla upp honom helt enkelt. Herregud! Det är verkligen inte Misan-style, kan jag ju säga. Jag skulle gärna skylla mitt beteende på skyhög promillehalt, men ärligt talat var jag inte speciellt full. Jag vet inte vad som flög i mig. Och jag vet inte vad som händer nu.

misan

853 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»