jag är så jävla arg över att jag måste vara rädd

11 okt 2010 20:25

Jag har aldrig varit speciellt rädd för att vara ute när det är mörkt, för att bli överfallen när jag är på väg hem från krogen, till exempel. Jag har åtminstone inte varit tillräckligt rädd för att ta med mig överfallslarmet som mormor har gett mig (jag vet inte ens var jag har det nu) eller ta taxi för att slippa gå hem själv, jag har till och med tyckt att mina vänner har varit lite fjantiga när de har sagt åt mig att skicka ett meddelande när jag kommer hem. Jag tycker i och för sig inte att det är en jättebra grej nu heller, men då fnös jag ju åt själva kärnan av idén liksom. Jag har levt i en "det händer inte mig"-värld.

Ett tag för många år sedan, på cd-freestylens tid, lyssnade jag ofta på musik när jag var ute kvällstid (det var mycket sena innebandyträningar då), inte det smartaste jag har gjort kanske, men jag var trött på att bli rädd så fort jag hörde en buske prassla eller när jag hörde steg bakom mig. Och liksom, jag skulle ändå inte ha en chans om jag blev överfallen, tänkte jag då (nu tänker jag att en sekund eller två kan göra mycket), då var jag hellre ett snäppet lättare offer bara för att slippa vara rädd. (Så okej, jag har visst varit rädd. Och dum.)

Förut bodde jag inte lika centralt som jag gör nu, jag tror att det har hjälpt till att hålla rädslan borta de senaste åren. Jag har inte behövt gå ensam genom parker eller genom tunnlar eller gå speciellt långt ensam överhuvudtaget. (Falsk trygghet, jag vet.) Så alla de här våldtäkterna det senaste året, inte ens de har skrämt mig så pass att jag har aktat mig för att gå ut när det är mörkt. Inte förrän igår kväll, efter det tredje överfallet på en och samma dag, blev jag rädd på riktigt. Jag kunde nästan ta på rädslan, så påtaglig var den. Det var som ett mörkt och kallt moln som svepte in i min kropp. Så nu är jag skiträdd. Och så här rädd har jag absolut aldrig varit. Fy jävla fan.

misan

853 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»