det är så konstigt, jag fattar inte

20 dec 2010 23:56

Det har nog aldrig (eller, jo, men skitsamma) varit sådan öken som det har varit det här halvåret efter Höken. Innan honom var det ju Kotten och Kapten Haddock och någon förhoppning då och då (Dionysos, Svinto, Tarzan...), nu är det ingenting, ingen alls. Det är som att Höken var min sista chans och nu får jag leva ensam resten av mitt liv.

Jag tycker faktiskt att det är ganska konstigt; jag fyller snart 30 och har fortfarande inte varit ihop en endaste gång. Om jag hade varit en skitskum figur, så hade det kanske inte varit så konstigt, men det är jag inte. Och liksom, jag är inte tjockast, fulast, dummast eller osocialast heller (även om det känns så ibland), så det måste vara något annat som är i vägen för att jag ska träffa någon.

Under den tid jag har känt Stålmannen och Guldfisken (vad blir det, typ 6 år?), så har båda två träffat en handfull tjejer var på ett seriöst sätt, medan jag knappt har lyckats med en handfull oseriösa. Möjligtvis skulle Höken kunna räknas som ett nästan-försök och Kapten Haddock försökte nog lite i början, men honom var jag ju säker på ganska fort att han inte var "the one".

Det är som en fest jag inte är bjuden på. Eller som en annan värld där det är normalt att bli ihop, medan man i min (konstiga) värld inte sysslar med sådant.

Jag fattar inte.

misan

853 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»