ett års öken

31 maj 2011 22:10

Höken och hans sprätthöna firade visst ett år för några veckor sedan. Jag vet inte hur de räknar, men han och jag bröt egentligen inte förrän 2 juni (lätt att komma ihåg, eftersom jag blev sjukskriven i samma veva)... Nåja, det gör inget nu, vi var ju inte ihop på riktigt, men jag rynkar ändå lite på näsan.

Att de två firar ett år innebär alltså att jag har haft ett års total öken. Så här dött har det typ aldrig varit. Inte ens ett tveksamt litet sms mitt i natten. Inte på ett helt år! Det är inte bara förskräckligt ensamt, utan också förskräckligt läskigt. Hur ska jag kunna tro på riktigt att jag någonsin kommer att träffa någon när jag inte ens har varit i närheten av ett försök det senaste året?

Nu mer än någonsin känns det som att jag lever i en helt annan värld, liksom ett parallellt universum där kärlek inte finns. Jag menar, till och med jättetråkiga tjejen på jobbet har pojkvän! Jag fattar ingenting. Förut kunde jag ändå hoppas lite när till exempel Dionysos hörde av sig, då var jag med i matchen. Nu är det helt dött. Öken.

I helgen fick jag höra från Bettan att jag är fantastisk och en full Herr Banan viskade något luddigt om att han tänker på mig ibland och då blir osäker på sin tjej (jag berättar mer en annan gång...) och visst låter det som att man skulle kunna tänka sig mig? Så varför är det så här? Jag tycker att det är jättekonstigt.

misan

853 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»