misan

jag har tappat det roliga

25 nov 2012 14:23

Så är det det här med att jag aldrig tycker att något ska bli roligt när det väl börjar närma sig. Jag vet inte vad det handlar om.

Eller ja, just nu handlar det ganska mycket om att jag och Guldfisken inte har pratat på typ ett par månader (lång historia - fast ändå inte - som jag inte har lyckats formulera än för att jag inte riktigt vet vad det heller handlar om), så det känns inte speciellt roligt att åka iväg någonstans med honom på en grej vi bestämde för längesedan.

"Det blir säkert roligt när du väl kommer iväg" försöker Lucia och ja, kanske det, men vägen dit är en lång uppförsbacke. Att göra något som det känns som om jag inte vill göra, det är inte så lätt att kämpa mot det. Det är bara förnuftet som drar i mig för att jag <i>borde</i> vilja, samtidigt som det anar att det är något slags hjärnspöke som ligger bakom den där oviljan. För det är inte bara att jag tror att det inte kommer att bli roligt, det är något ängsligt också.

Och om det ändå vore så att det alltid blir jättebra när jag väl kommer iväg, men nu är det ju inte så. Något har hänt, jag har tappat den där euforiska känslan som jag kände för minsta lilla när jag först lärde känna Stålmannen och de andra till exempel. Jag vet inte när jag senast tyckte att något var riktigt roligt? Nu går jag omkring i en likgiltig bubbla.