misan
crap
1 sep 2013 23:59Jag var så laddad. Det skulle bli en strålande lördagkväll. Först middag med Lucia och sedan dansgolv med Stålmannen och Guldfisken och de andra. Jag lockade håret för en gångs skull och tog på mig mina blommiga byxor (som inte alls är jag egentligen, men jag gillar dem). Jag var redo för en strålande lördagkväll.
Nu blev det tyvärr inte riktigt som jag hade tänkt mig... Middagen med Lucia var jättetrevlig, men det var efter det som mina planer föll ihop. Jag hade tänkt möta upp Stålmannen och Guldfisken när de rörde sig från förfesten, som var alldeles i närheten av mig, till stället med dansgolvet, men båda två glömde höra av sig när de gick... När jag tyckte att det började bli sent och jag tillslut fick tag på dem, så hade de redan kommit fram till stället med dansgolvet. Jaha.
(Det är inte en bra grej att glömma bort någon som för det mesta tycker att hon är värdelös, det blir liksom bara mer vatten på hennes kvarn...)
Jag försökte övertala mig själv att gå iväg ensam, även om det ju var just det som var hela grejen, att jag inte ville gå dit ensam, men det kändes på något sätt som en viktig kväll som jag inte fick missa, men när ett par tårar rann nerför min kind, så gav jag upp.
När jag vaknade idag, fortfarande ledsen över gårdagen, så kunde jag inte låta bli att titta igenom vimmelbilderna från kvällen och på en bild skymtade jag Höken. Typiskt, jag hade velat träffa Höken, det var flera månader sedan senast. Och det var inte bara han, jag såg flera bekanta ansikten jag hade velat träffa. Jag visste väl att jag borde ha varit där.
853 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge misan en ros