misan

vem sa något om sömn

3 jan 2014 00:48

Det är ju lite lustigt att jag i två av mina tre senaste texter har avhandlat hur mycket jag har sovit när jag inatt inte sov någonting alls.

Jag har visst lyckats vända på dygnet ganska duktigt under julledigheten och det plus att jag helt enkelt inte kunde somna gjorde att jag gav upp mina insomningsförsök vid 6-tiden, tog en dusch och gjorde mig iordning, åt frukost (läs: sista biten “Hajktårta” som jag hade kvar från mitt tröstätande på nyårsafton) framför tv:n samtidigt som jag lade upp en ny text här (som jag hade skrivit på under natten när jag inte kunde somna) och sedan cyklade jag till jobbet.

Jag tänkte att jag bara skulle jobba halvdag, jag skulle ju antagligen bli ganska trött framåt lunch, men som vanligt blev jag kvar på jobbet längre än planerat (jag måste verkligen bli bättre på att komma ifrån kontoret i tid, det får bli något sorts nyårslöfte för 2014). Jag jobbade åtta timmar ändå – utan lunch (jag skulle ju bara vara kvar till runt lunch, “jag ska gå strax, jag ska bara...”). Vid 16:30 kom jag hem och kunde äta en sallad jag köpt med mig på hemvägen och äntligen sova ett par timmar.

Jag vet inte varför jag alltid känner att jag så gärna vill berätta när jag har... ja, framför allt, klarat mig utan mat väldigt länge (sova gör jag ju som sagt lite för mycket egentligen, så att jag är vaken över 30 timmar i sträck är ju inte en speciellt vanlig företeelse). Som om det är en prestation att vara stolt över. Jag antar att jag på något sätt kopplar ihop det med att vara stark. (Observera att det aldrig har varit något jag har strävat efter, att låta bli att äta, det har bara blivit så.)

Nu när jag har fått berätta att jag har varit vaken i över 30 timmar och dessutom klarat mig utan mat hela dagen, så kan jag ju passa på att säga att jag gillar vardagar trots allt (alltså, så här vill jag inte att mina vardagar ska se ut egentligen). Idag var jag glad och levande, trots att jag var ganska trött. Det är som två olika Misan. Idag har jag pratat, skrattat, planerat för helgen. Jag har haft saker jag har velat säga – det har jag liksom inte när det är grått och tungt, då bara är jag. Sådana här dagar är så viktiga, för i det trötta, gråa, tunga glömmer jag bort att sådana här dagar, och en glad Misan, ens finns.

Tillbaka till sidans topp