stockholm calling

26 aug 2014 23:54

Jamen, Stockholm alltså. Puls, möjligheter, ett nytt liv. Så länge som jag har tänkt flytta dit, men inte varit redo, antar jag.

Hela året har jag gått och trånat efter Stockholm. Det har liksom pirrat när jag har läst, sett, hört något om Stockholm och jag har stannat upp och lyssnat noga för att inte missa något. Som en förälskelse. Jag har försökt vara där så mycket som möjligt och har nog lagt lite väl mycket pengar på hotellrum, men det har varit värt det för att få andas den frihet jag har känt där.

Jag är redo att flytta nu. Jag har bestämt mig och det känns som en lättnad. Det är lite som ljuset i tunneln.

Men det är det där med jobb och lägenhet, det är ju inte så himla lätt att ordna bara sådär, speciellt inte i Stockholm. Jag har sökt ett helt gäng jobb under våren och har bara fått komma på en enda anställningsintervju – som för övrigt inte gick något vidare. Och den reklambyrå jag verkligen hoppades och trodde på, där jag hade flera gemensamma nämnare med chefen och dit min förra chef (som tyvärr slutade innan semestern, jag hann aldrig skriva om det) på eget bevåg skickade en rekommendation för mig, de skickade ett “tack för visat intresse”-mail idag. Jag trodde verkligen att jag skulle få komma på intervju dit, det är de bästa förutsättningarna jag har kunnat få (det kanske helt enkelt inte är någon idé att fortsätta söka sådana jobb?).

Ena stunden känns det som om allt kommer att lösa sig på något sätt, andra stunden (nu) känns det som om jag aldrig kommer härifrån.

Alltså, jag <b>måste</b> flytta nu. Det finns inget annat, jag kan inte vara kvar på mitt jobb mycket längre. Med tanke på att jag är någon slags mellanchef (i praktiken: chef, på pappret och lönespecen: not so much) krävs ett engagemang jag spyr på just nu. Jag måste sluta.

Och kanske har jag rentav en lägenhet på gång som blir ledig senare i höst och jag kan inte tacka nej till den, för jag kommer inte att få ett sådant erbjudande igen. Så då måste jag ju flytta. Och ha ett jobb.

Nej, jag vet inte hur jag ska få ihop det här. Men jag måste. Så fort som möjligt.

misan

853 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»