det här med stockholm

8 dec 2014 01:30

Alltså, jag har nog inte fattat att jag flyttar till Stockholm om några (tre!) veckor. Jag har sagt upp mig och har nu två veckor på mig att lämna över till min efterträdare och jag har gjort klart med en kille som ska hyra min lägenhet i andrahand och jag berättar för folk att jag ska flytta, men jag har nog inte fattat det ändå. Det är en sådan himla stor grej för mig så att den liksom inte ens känns verklig. (Och det kanske är bra att jag inte fattar, för de gånger när det börjar kännas verkligt blir jag helt vettskrämd.)

Jag har fortfarande inget jobb klart, men jag känner mig optimistisk och tänker att det löser sig (det är klart att det gör det, eller hur?). Det finns massor med möjligheter, bara jag är beredd att ta dem. Och jag inbillar mig att det är lättare att söka jobb på plats när jag samtidigt också har <b>tid</b> att söka. Jag skulle behöva vara bland de första ansökningarna för att ha en chans i många fall och det kan jag inte vara nu när jag jobbar heltid och lite till.

Min största rädsla är att bli ensam. Att jag inte kommer att lära känna någon (för att jag inte är tillräckligt social, för att jag inte är speciellt rolig att hänga med, för att jag inte är vidare smart eller allmänbildad, för att jag inte släpper in folk och för att jag helt orimligt blir besviken när andra inte släpper in mig) och att jag kommer att sitta ensam i min lilla etta, där jag inte ens har mina egna möbler, och aldrig göra något roligt. Jag som har drömt om uteserveringar, parkhäng och mysiga restauranger, tänk om det inte blir något sådant alls? Men å andra sidan har jag faktiskt inte speciellt mycket av det här heller...

Det ska bli skönt med ett nytt liv, och hur det än blir, så var det verkligen på tiden att jag gjorde något åt det här livet, för så här kunde jag inte fortsätta.

misan

853 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»