lite vilsen

25 jan 2016 12:29

Ja alltså, det är Stockholm och det är jobb och det är livet, och jag vet inte vad jag ska göra, jag vet ingenting. Eller jo, jag vet att jag inte känner mig så instängd här. Jag vet att jag tycker om pulsen och möjligheterna. Jag vet att jag tycker om Stockholm väldigt mycket. Men jag är helt ensam här och har varit det i ett år nu, och jag är inget bra på att ta tillvara på Stockholm (och livet) ensam.

Jag vet inte om det där livet som jag föreställde mig kanske bara var en dröm. Det känns så väldigt långt bort, samtidigt som det känns väldigt nära; jag är ju här nu, där jag ska vara, där det händer saker. Om jag hade haft ett bra jobb nu, så hade jag inte tvivlat lika mycket, för jag har ju ändå inte så mycket kvar i gamla hemstaden, det var ju därför jag flyttade därifrån, vilket jag blev påmind om i julas när jag var där i ganska många (ensamma) dagar...

Men ja, det är ju det där med jobb. Det har varit stiltje hela hösten, vilket har fått mig att ifrågasätta vad jag har att komma med, men nu har jag faktiskt varit på ett par intervjuer för jobb som verkar bra och som jag tänker skulle kunna vara roliga. Eller ja, det senaste såg i alla fall bra ut på pappret, men kändes aldrig riktigt bra. Jag tänkte att det bara var rädsla för nytt och för att inte klara av jobbet, men det kanske inte bara var det, det kanske var magkänsla där under rädslan också. Så nu vet jag inte riktigt vad jag vill göra egentligen.

En väg jag skulle kunna gå är att frilansa på heltid. Alfred har väldigt mycket idéer om det och har försökt pusha mig åt det hållet hela hösten, av någon anledning. Jag tänker så klart att han gör det bara för att vara snäll, vilket inte är logiskt, för varför skulle han göra det bara för att vara snäll, men jag borde nog tänka på att det faktiskt ligger något i det han säger att han ser vad jag kan göra och att jag är en “soloflygare” egentligen... För alltså, det jobb jag gör för Alfred känns inte som jobb, utan bara roligt, och det tänker jag säger väldigt mycket.

Men om jag ska frilansa kommer jag ju definitivt inte in i något sammanhang här i Stockholm, då måste jag nog fundera på om jag verkligen ska stanna kvar här. Jag tänker att roliga kollegor är ganska viktigt för mig var jag än är. Å andra sidan ger ju frilansandet en otrolig frihet – tänk att slippa den där känslan som jag så ofta har på morgnarna när jag måste tvinga mig upp för att gå till jobbet och jag ifrågasätter om livet verkligen ska se ut så här... Jag räknade på hur många timmar jag skulle behöva fakturera för att klara mig och det var inte så många timmar som jag hade trott, det skulle bli ett väldigt skönt liv. Väldigt skönt.

Sedan är det förstås inte helt oproblematiskt att jag blir så beroende av Alfred, jag skulle verkligen behöva att inte ha honom i mitt liv alls, men jag tänker också att det känns dumt att jag ska backa från en sådan här möjlighet bara för att han är inblandad...

Så jag vet inte. Jag vet inte var jag ska vara och jag vet inte vad jag ska göra och jag känner mig stressad för att jag vill komma fram till något, vad som helst, NU. Jag har slösat bort så många år, det är dags att det blir bra nu.

misan

853 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»