Min största skräck.

8 sep 2012 22:35
De som har barn brukar oftast säga att deras största skräck är att någonting ska hända ens barn. Och det är förvisso en stor skräck hos mig också.

Men min allra största skräck, det är att jag ska dö. Att jag dör och lämnar dottern kvar. För jag är så väl medveten om att hon då kommer växa upp tillsammans med sin pappa.

Jag känner mig bara kall, iskall när jag tänker på det. Om jag dör före mitt barn och hon fortfarande är liten, då hoppas jag att det går så fort att jag inte inser det. För skulle jag dö långsamt skulle jag ständigt plågas av vetskapen om att det är hennes pappa som kommer influera henne rakt av. Jag skulle dö med ångest och sorg.

Jag är inte säker på att hon skulle få fortsätta ha kontakt med någon från min familj. För honom vore det inte heller svårt att skära av den kontakten då de inte bor i Sverige. Det vore så lätt gjort när hon är så här liten.

Och alla hans psykiska problem. Hans snäva box han lever i. Där inget får spreta utanför. Mitt hjärta snörs samman av ångest och förtvivlan vid blotta tanken på att enbart han skulle vara den som uppfostrade henne.

Jag känner mig så utsatt i det avseendet. Så ensam. För jag har ingen familj här. Det finns ingen här som skulle kunna påverka något om det hände. Hon vore helt utlämnad till honom. Vad händer henne om det skulle ske? Skulle hon få ett bra liv? Må bra? Jag tror inte det. Och det smärtar mig.

Tänk om något händer mig och hon bara har honom kvar?...

PieceOfCake

111 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»