Mitt fel? Knappast.

4 okt 2013 13:15
Mannen som påstås vara pappa till min dotter menar att det är mitt fel att han inte gratulerade sitt barn på hennes födelsedag.

Jag blir förundrad. Samma argument varje gång!

Om han nu är så ego att han vägrar ta några steg in i mitt och dotterns hem när jag bjuder in honom, kan han väl iaf åka till dagis för att säga grattis och ge henne en present. Jag befinner mig ju knappast där hela dagarna och häckar!

Nej men, det var mitt fel. Ja eller hur.

Man kan ju hoppas att han växer upp någon dag. Som det ser ut nu kommer nog dock dottern vuxit upp före honom.

Vad han vill att jag ska göra för att han iaf ska börja le åt mig? Jo, göra som han vill. Inte ens chans i helvetet. Sedan jag träffade honom har han försökt hota sig till saker eller bedriva utpressning. Man ska göra si och så för att han ska acceptera det. Efter sex-sju år borde han fatta att det är rätt meningslöst att försöka bedriva något sådant mot mig. Men tydligen inte. Han kommer nog aldrig att acceptera att jag vill välja mitt eget liv och mina egna vänner framför att ha enbart honom i mitt liv. Han förstår det inte ens efter att jag lämnade honom. Precis av den anledningen.

PieceOfCake

111 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»