Gör det själv eller lev med det!
16 nov 2009 11:01
Jag har förbannat svårt att hantera ångesten just nu. När den kommer kommer den med dunder och brak, och jag kan inte stoppa den även om det är det enda jag vill. Jag har levt med ångest så länge, men vissa perioder är värre än andra, och nu verkar det vara en sån period - igen. Och jag vet fortfarande inte hur jag ska hantera attackerna. Visst, jag kan ta två oxascand och vänta tills hjärtklappningen går över, men idag vill jag helst inte ta tabletterna om jag inte måste. Men nu kanske det är ett måste förstås... Tablettperioden i mitt liv skulle jag gärna vara klar med, även om jag visst tar en eller två tabletter för att somna ibland. Men idag vill jag inte ta tabletter på dagtid... Och jag tror inte att antidepressiva tabletter är grejen för mig och mitt tillstånd, jag är inte deprimerad, jag har "bara" ångest.
Och det gör mig förbannat frustrerad att inte kunna hantera ångesten när jag så gärna VILL. Att inte kunna stoppa mig själv när jag bryter ihop på golvet med hjärtklappning och bara gråter, det känns inte värdigt, men jag kan inte sluta när jag väl har börjat. När det gått så långt längtar jag efter att dunka huvudet i väggen, hårt, för det tar bort lite ångest och ersätter den med fysisk smärta. Problemet är att man får blåmärken i pannan, och sist fick jag förklara det med att jag slagit huvudet i ett kökskåp när jag plockade ur diskmaskinen... Ett alternativ till huvuddunk är att stoppa fingrarna i halsen och kräkas, för det tar också bort en del av ångesten, men egentligen vill jag att den delen av mitt liv också ska vara förbi.
Och visst, jag går och pratar med två olika terapeuter, en via landstinget och en privat, men... efter så många år av psykologprat så tror jag inte längre att det är det som är hjälpen mot ångest. Inom mig så vet jag att den enda som kan förändra situationen är jag själv, och förmodligen måste jag göra det helt ensam. Jag vet bara inte hur. Fan, jag vet bara inte hur...
Princess senaste Ord
» I svartvitt eller grått
29 maj 2020 22:30
» Tagga livet
22 nov 2019 21:33
» Du river mina murar som vore de luft
11 okt 2019 23:52
» Nu har det gått några månader igen
20 aug 2019 22:35
» Svammel
16 mar 2019 13:34
» 3-årskalas (och 39-årskalas)
3 mar 2019 13:22
» Nu tycker jag nog bara synd om mig själv men...
30 jan 2019 22:43
» Tänk om...
23 dec 2018 17:42
» Hjärter Dam - Lasse?
18 okt 2018 20:41
» Äntligen! Tillbaka!
4 sep 2018 22:33
» Det är sånt som är och sånt som blir
7 jul 2018 22:24
» Hej
15 feb 2018 21:19
» 2018! Hur blev det så?
31 dec 2017 23:55
» Keep going
16 okt 2017 22:21
» Yeay jobbet!
11 sep 2017 21:51
» Arkiverat
» I svartvitt eller grått
29 maj 2020 22:30
» Tagga livet
22 nov 2019 21:33
» Du river mina murar som vore de luft
11 okt 2019 23:52
» Nu har det gått några månader igen
20 aug 2019 22:35
» Svammel
16 mar 2019 13:34
» 3-årskalas (och 39-årskalas)
3 mar 2019 13:22
» Nu tycker jag nog bara synd om mig själv men...
30 jan 2019 22:43
» Tänk om...
23 dec 2018 17:42
» Hjärter Dam - Lasse?
18 okt 2018 20:41
» Äntligen! Tillbaka!
4 sep 2018 22:33
» Det är sånt som är och sånt som blir
7 jul 2018 22:24
» Hej
15 feb 2018 21:19
» 2018! Hur blev det så?
31 dec 2017 23:55
» Keep going
16 okt 2017 22:21
» Yeay jobbet!
11 sep 2017 21:51
» Arkiverat
