Italien kanske?

4 okt 2010 15:09
Alltså... Jag känner mig ganska övertygad om att den enda sättet att komma ut ur allt detta är att försvinna ett tag. Bort. Långt bort. Jag kan flytta, jag kan hålla mig undan, men jag kan aldrig hålla mig så långt undan som jag kanske vill. För jag sitter fast i det, sitter fast i tuggummitrådar som inte släpper om man inte tar saxen och klipper. Och det går inte att klippa och samtidigt vara kvar, säga vad man vill men det är jag ganska säker på.

Det enda stället jag har känt mig helt och hållet lugn på under det senaste året är i Italien. Och det är ju ganska långt bort i alla fall. Det är kanske inte det vettigaste jag kan tänka mig, att dra iväg dit några månader, men... Måste man ALLTID vara vettig? Jag har ett bra jobb med bra lön och mycket ansvar, men... Det är inte roligt på samma sätt längre. Inte sen min chef kladdade på mig, inte sen jag blev utslängd, inte sen jag inte trivs med mina ämnen. Fast det mest beror nog på hur jag mår, jag har ju alltid älskat mitt jobb. Men mina tankar är just nu i Italien, även om det låter konstigt.

Jag kommer inte undan. Jag kan bestämma mig hur många gånger som helst, men jag sitter där jag sitter, i ett skruvstäd. Hur kan en enda människa ha sån makt över en? Hur kan man bli så hjärntvättad att man låter sig hamna där? En del av mig vill ju faktiskt att det ska fungera. Tanken på att klippa trådarna känns oöverkomlig. Ändå vill jag ju bort. Vill inte hamna i det igen, ändå låter jag mig förföras av vackra, väl valda ord, och manipulation av högsta grad. Hjärtat, det hjärtat...

Princess

1061 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»