Tjockskalle...

28 jul 2012 22:23
Jag älskar mat. Lite för mycket. Godis. Socker. Maaat!
Äter. Ångest. Jag tycker om att unna mig saker. Både att köpa och att göra. Och att äta. Mat är lycka, men kanske ännu mera ångest. Sedan oktober har jag väl gått upp 5-6-7 kilo. Sambolivet (det lyckliga) är mycket mat, vin, unna sig. Tankar och handlingar börjar efter all denna matångest återgå till tidigare beteende. Hjärnan vill ha mat - ät. Gott. Hjärnan säger - ångest. Fingrarna i halsen och ett jäkla välbefinnande. Man har hunnit känna mättnad, men behåller inget. Win - win.

Det är ju sjukt, jag vet, och det är så jobbigt. Det är jobbigt att gå igenom processen på jobbet, på fest, på middagar. Ät, le, var trevlig, smyg iväg på toa, borsta tänder, torka tårar, tvätta av dig.

Ångest för att äta, ångest för att vara för hungrig. Jag skulle aldrig kunna låta bli att äta, det går bara inte. Jag kan banta, men hungern brukar vinna över viljan. Nu är det en period igen, när jag bara inte klarar av att känna mig så tjock. Och jag är inte såå tjock. Bara inte smal. Och jag vill vara smal. Jag vill inte vara lite kraftig, eller normal, jag vill vara smal. Det vill inte min kropp.

Princess

1061 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»