Så svårt, så svårt...

27 feb 2013 14:26

Återkommer till att jag har så svårt att ha riktiga sympatier för sambon när han är sjuk. Jag vet inte riktigt varför jag tycker det är så svårt, eller varför jag blir så provocerad av att han är sjuk, men det går liksom inte att dalta eller tycka synd om. Och han ÄR sjuk på riktigt. Men jag vet inte, det kanske är för att jag själv sällan blir så sjuk, har väldigt sällan feber, är nästan aldrig hemma från jobbet pga. förkylning eller sjukdom (som inte är ångestrelaterad...). Så när S säger att han är så varm och känner sig så sjuk så kan jag väl helt enkelt inte förstå, utan tycker att han kan rycka upp sig. Men hur enkelt är det med feber. Mamma tycker att jag ska tycka synd om honom och dalta lite för det är ju typiskt män att vilja det (förlåt att jag drar alla män över en kam nu), men han ser ju igenom det och blir arg för att jag inte tycker synd om "på riktigt". Så jag håller mig mest undan nu... Och håller tummarna för att jag själv inte blir smittad, det är vad jag allra minst behöver. Ska ju ha kalas både på lördag och söndag, och skulle jag behöva ställa in det skulle jag bli så väldigt väldigt ledsen. Så planen är att S håller sig borta i helgen om han fortfarande är sjuk, och jag håller i allt kalasande, och håller mig själv frisk! Hepp!

Kommentarer

Althea: (28 feb 2013 12:28)
Jag hade en man som verkligen tyckte att man skulle tycka synd om honom och serva honom dygnet runt. Oavsett om det var en liten sketförkylning eller faktiskt en riktig. Det blev till slut lite "ropa på vargen". Så fort han blev sjuk suckade jag bara medan han ville att jag skulle hämta vatten och lägga handen på hans panna. Tyckte han kunde för fan rycka upp sig och sluta fjanta sig. Fast en av gångerna visade det sig att han hade visst lunginflammation och han hade inte kunnat rycka upp sig. Lite dåligt samvete fick jag.
Men han är en vuxen människa, låt han sköta sina sjukdomar själv. Det är inte synd om någon om man inte är dödligt sjuk. Har han feber så får han väl ligga framför tvn och mysa som alla andra. Men dalta, varför? Vuxna människor ska kunna ta hand om sig själv så jag tycker du kan sluta ha dåligt samvete.
Hoppas kalaset blir bra :)

Princess: (28 feb 2013 12:49)
Jag har också varit med om den med lunginflammation... Och öroninflammation... Och nu verkar det som han har ögoninflammation... Så visst är det synd om... Men vad ska jag göra liksom, jag kan hämta saft och köpa tidningen och se till att han äter mat. Det får vara min kärlekshandling :)

bellavit: (1 mar 2013 10:11)
Känner igen detdär med att man inte tycker synd om sin sambo när denne är sjuk - men bara om han är förkyld. Annars så tycker jag synd om min sambo när han får ont i magen för han har en tarmsjukdom och magontet tycker han är jobbigt och jag vet att han tycker det är jobbigt och då tycker jag det är jobbigt.

Men däremot; min sambo tycker så synd om mig när jag blir sjuk. han pysslar verkligen om mig.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Princess

1061 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»

Princess senaste Ord
» I svartvitt eller grått
29 maj 2020 22:30
» Tagga livet
22 nov 2019 21:33
» Du river mina murar som vore de luft
11 okt 2019 23:52
» Nu har det gått några månader igen
20 aug 2019 22:35
» Svammel
16 mar 2019 13:34
» 3-årskalas (och 39-årskalas)
3 mar 2019 13:22
» Nu tycker jag nog bara synd om mig själv men...
30 jan 2019 22:43
» Tänk om...
23 dec 2018 17:42
» Hjärter Dam - Lasse?
18 okt 2018 20:41
» Äntligen! Tillbaka!
4 sep 2018 22:33
» Det är sånt som är och sånt som blir
7 jul 2018 22:24
» Hej
15 feb 2018 21:19
» 2018! Hur blev det så?
31 dec 2017 23:55
» Keep going
16 okt 2017 22:21
» Yeay jobbet!
11 sep 2017 21:51

» Arkiverat