Demonerna bleknar

20 jan 2014 12:18
Jag lever fortfarande med demoner. Dom är inte lika synliga och jag träffar dom inte lika ofta, men dom finns där. Ibland kan jag få så enorm separationsångest, eller få för mig att S kommer att lämna mig och kräva ensam vårdnad om Bufflan, eller så svartnar det för ögonen av ilska för någonting som egentligen inte var så farligt. För inget av det jag tror kommer att hända, det vet jag när jag sansar mig.

Nu för tiden kan jag inte ta ut mina överreaktioner som förr, det går liksom inte att slå i dörrar och skrika och springa ut när man har en bebis att tänka på. Tack och lov för att man har den spärren. Och tack och lov för att demonerna bleknar.

Ibland tänker jag tillbaka, sådär som man såklart gör då och då. Hejdar mig vid minnen som är för dåliga (eller för bra) och försöker stanna i nuet. Har hamnat i läget i livet då jag känner att jag är på rätt plats med rätt person, jag vill liksom ingen annanstans. Bra och dåliga minnen gör ont ibland, men det är inte väsentligt. Det är bara att se sig omkring här hemma och konstatera att det här är det bästa.

Princess

1061 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»