Jag behöver en paus nu, ge mig ett break...

24 nov 2014 21:41
På allvar tror jag att jag snart kommer knäckas om jag inte får återhämta mig snart. Året har varit så galet att jag själv inte skulle tro att någon skulle klara det, om jag själv inte hade gått igenom det. Men nu börjar hela jag att vackla. Och jag tror på fullaste allvar att eleverna kommer få mig att braka igenom snart. Jag tror att en del av dem har bestämt sig för att jävlas så mycket det går. Jag har varit för snäll och mesig helt enkelt, trott att högstadieelever är stora nog att ta lite ansvar. Fel tänkt, visar det sig nu. Jag medför noll respekt eller pondus, och jag inser att det förmodligen är orken som trutit redan från början av terminen.

I alla fall, trots att jag borde se slutet närma sig, jullovet hägra och flytten bli verklig klarar jag inte det, jag sätter mig bara efter varje lektion och försöker hålla tillbaka tårarna, bita ihop och ta nästa lektion. Med grymma, barnsliga ungar som knäcker mig. Jag måste få vila nu. Jag har inte haft en sjukdag på hela terminen, men torsdag och fredag är jag rätt säker på att mina klasser får vikarie. Jag måste få en paus, jag håller inte längre. Jag står varje lektion och bara tänker "nu går jag härifrån, det är inte värt det, jag ramlar ihop".

Jag drömmer varje natt om mamma, eller om pappa eller om båda, och ingen är frisk utan sjukdomen är i fokus. Och sen blir allt galet. Sen går jag till jobbet och känner såhär om eleverna, och stör ihjäl mig på hela organisationen med sin hierarki och vansinniga regler. Tre veckor till mål men jag behöver först en paus.

Princess

1061 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»