"Lilla, lilla gumman..."

12 nov 2015 08:08
Igår satt jag i hallen med Buff i knät och höll om och tröstade. Buff grät och snyftade. Jag satt där och klappade och sa "lilla gumman, lilla lilla älskling, varför blev du så arg och ledsen?" Klappade över håret och torkade tårar. Sa igen "lilla gumman, det blir bättre nu". Och så kände jag hur fruktansvärt mycket jag själv saknar att ha en mamma som håller om mig och klappar mig över håret och säger "lilla gumman, det blir bättre". Tänkte på de gånger min mamma hållit om och tröstat, även sedan jag blivit vuxen. Jag behöver någon som älskar mig villkorslöst, förutom min sambo och dotter. Men det finns ingen kvar. Inte mamma, inte pappa. Det klart det finns de som älskar mig, men inte som en mamma, såklart. Och det känns väldigt ensamt.

Princess

1061 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»