nittiotal

17 mar 2012 11:37
En gammal grek konstaterade en gång att ungdomen är bortkastad på de unga, och i mitt fall kan det mycket väl vara sant?
Känslan att att vara så luttrad då jag i backspegeln var så naiv. Jag var cynisk men ändå odödlig, en udda pusselbit men omgiven av hektiskt umgänge. Jag jobbade men var i sinnet ett barn som sprang slalom bland Söders krogar med kort kjol och skrynklig postjacka. Jag tyckte att jag sett allt. Mitt ansikte var barnsligt, konturlöst, ett oskrivet blad. Ändå var jag bitter. Innan jag gick hemifrån säkrade jag mina kängor med ett dubbelslag, rustad för... ja, vaddå? För pessimismen? För en framtid jag var skonad från att gissa mig till?

Är jag nu bitter för att jag slösat min tid på Weltschmertz då jag borde ha flinat mera? Nej. Rabiata dansade ett nittiotal med läppstiftet lysande och med en känsla av oövervinnerlighet, ilsken på livet men ändå levandes det.

Framtiden känns okej nu. Jag väntar fortfarande på den.

Rabiata

880 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»