mat är gott och solen är gul

22 maj 2012 17:45
Härmed tillkännagör jag mitt misslyckande. Troligen kommer jag aldrig att svepa in i VIP-loungen skyltad Positivt Tänkande INC.

De döda har alltid sista ordet. Kvarlämnad lever jag så gott jag kan mitt levande liv med erinran om min otillräcklighet och mina svek. Det hjälper inte att sitta och VETA att det är BRA att vara konstruktiv och tänka pedagogiska tankar: känslorummet och de själsliga hattifnattarna dikterar en fasa och tomhet som krossar konceptet jag-är-ok-och-det-är-du-också. Det är svårt att lära känslorna och varandet att dansa i positivismens anda trots att jag vet att det blir trevligare då.

Jag har bestämt mig för att tillåta mig att leva, att intala mig att jag får det. Ruinerna finns kvar och ibland känns summan av alltet förlamande. Jag kan inte bearbeta all skit så jag undviker den ungefär som när man aktar sig för hundbajs i Paris (ganska ofta råkar man kliva i den).

Undvika. Inte bearbeta.

Rabiata

880 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»