det goda livet och grämelsen

13 jan 2013 18:14
En spartansk livsstil var min men jag hade ändå innerst inne en gnagande självömkande känsla av att hela livet självt på många vis hade förfördelat mig. Där var socaialrealistisk barndom med kom-ihåg-att-vara-jävligt-tacksam-fosterhemsplacering och där var havererade universitetsstudier och ett skitjobb. Fan vad synd om mig, tänkte jag och knöt näven i fickan. Nu omger jag mig med ett HEM som är ett fort och gardiner skall vara mig givna. Vart kom kompensationsbeteendet smygande ifrån? En gång var jag stolt över att inte behöva men nu behöver jag ny byrå, flera servetter, massor av skit. Jag lever ett liv som på många vis är privilegierat men den där syndommejråkänslan har tassat ikapp mig och jag unnar mig samtidigt som jag paradoxalt nog missunnar mig.

Man blickar in i spegeln och säger:
Du får inga panellängder av mig idag.
Ja, där satt den.

Rabiata

880 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»