En mors födelsedag

12 apr 2010 20:32
Det är tråkigt när man måste bjuda in sina barn till sin egen födelsedag och att hon ska behöva ringa till mig för att höra var hennes söner är för någonstans. Kaffet var klart och bullarna med. Jag ringde till dem och frågade om dom iallafall hade hört av sig, men det hade dom inte. Min äldsta bror skulle åka ner och förhoppningsvis tar han med sig barnen också. Jag får ringa sen och höra hur det blev. Jag gråter faktiskt lite för hennes skull. Stackars mamma. Och hon sim hade något speciellt att berätta också.... Att det kan bli så fel ibland...

"En gammal kvinna går omkring och pyntar i sitt hus
Idag är det hennes stora dag.
Hon har köpt kaffebröd och tårta som smyckats med små ljus
och en likör av bästa slag.
Och när hon lägger på en duk, den finaste hon har,
så ringer det på hennes telefon.
Hon blir glad och lyfter luren och hör rösten på en karl,
hennes allra yngsta son.

Jaså, säger Du det, Du kan inte komma från,
Du tog fel på vilken dag det var.
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring,
för jag finns ju här var dag.

Hon tar fram finservicen, den med små violer på,
en kopp har visst en gång gått i kras.
Men hon tänker att det gör nog ingenting,
vi blir så få på mitt årliga kalas.
Och när kaffet kokar upp så ringer det på telefon,
och hon glömmer allt och springer därifrån,
och på ett ögonblick hon mister något av sin illusion
när hon hör sin äldste son.

Jaså, säger Du det...

Flera timmar drar förbi och dagen blir till kväll,
en trött gammal kvinna somnar in.
Hon har stått där hela daÆn och väntat sina barn
vid sin blommiga gardin.
Hennes kaffebröd finns var och tårtan där den står,
den visar hur barn kan överge.
Och när dottern ringer finns det inget mer att förstå,
då har ljusen brunnit ner.

Jaså, säger Du det..."

steinway

728 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»