På bristningsgränsen

8 jun 2010 14:57
Jag vill tycka om jobbet, verkligen, för jag gillar de jag jobbar med och jag är så tacksam över att ha ett jobb överhuvudtaget den här sommaren. Men jag har räknat lite på det, och även om det är bra att kunna betala mina räkningar själv känns det sjukt meningslöst att efter räkningarna är betalda ha 1500:- kvar att leva på. Det är faktiskt så jag sitter och gråter och hyperventilerar. Till saken hör ju också att det inte bara är jobbets fel, även om lönen inte är den bästa i världen direkt. 100:-/timme. Jag har alldeles för många dagar med bara två eller tre timmar, och det tjänar man inga pengar på, men vad att göra när det inte finns mer jobb att tillgå? 100 spänn per timme * 3=300-120 för tåget=180 kronor. 180 SPÄNN PÅ EN HEL ARBETSDAG! Det är ofattbart lite! Men vi har ju inte mer jobb.

Sommaren är den tiden på året jag verkligen vill tjäna pengar så jag kan unna mig något men istället kommer jag känna mig instängd, avkapad från allt vad nöjesliv heter. Jag har nämligen inte råd. Jag går back. 1500 räcker knappast till mat och(!) tågresor. Medicin är ju inte att tala om. Eller en söt sommarklänning för den delen. Det känns förjävligt rent ut sagt.

4850 innan skatt. Jag har visserligen jämkat, men ändå.

För 1500:- har jag verkligen inte råd att åka och hälsa på P på helgerna vilket gör att det hela känna ännu mer meningslöst och förjävligt än vad det borde. knappt 5000:- i månaden. Det finns inte ord till hur uselt det är. Jag hade haft 2000 mer (!) om jag gått en sommarkurs istället. 2000! Det är asmycket pengar just nu.

Vad är positivt då? Jo att jag kan betala mina räkningar själv, men ärligt talat så känns det skrattretande. Vad ska du göra med dina pengar? Hitta på nå kul? Nej jag ska vältra mig i äckliga vuxenpoäng och BARA betala räkningar för jag har inte råd med mer.
Ytterligare positivt? Ja jag slipper ju låna pengar till mina räkningar, men fan vet om det inte hade varit bättre.

Jag ska till Danmark en vecka, men jag har egentligen inte råd. Jag måste jobba för gör jag inte det då är ju hela skiten ännu mer meningslöst om jag inte ens får tillräckligt med pengar till dom där äckliga räkningarna.

Det värsta är att det här kommer att sluta med att jag mår skit, slutar äta och bara jobbar, sover, jobbar, sover, jobbar och sover. Däremellan åker jag förbannat mycket tåg. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Gå och dö kanske. Det kostar ju ingenting.

steinway

728 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»