Ordvakt

2 jul 2012 21:32
Att få frågan om att vara ordvakt kändes stort, tänk att få vakta någons ord! Mitt i känslan av att vara ärad kom jag att tänka på barfotabarnet som Nils Ferlin skriver om. Ni vet barnet som tappat sitt ord och sin papperslapp och därför sitter och gråter, det barnet om någon hade behövt en ordvakt. Min pappa brukade recitera den dikten (en av många) för mig när jag var barn och jag lärde den mig snabbt utantill. Som tonåring tänkte jag, på tonårsvis, att det var meningen med livet som barfotabarnet tappat och att det var därför som det riskerade att bli bortföst av alla vuxna. Självfallet var igenkänningsfaktorn hög. Det är en svindlande tanke att meningen med livet har stått skriven på en papperslapp som tappats bort, om det var sant skulle det förmodligen vara en väldigt eftersökt lapp. Om nu meningen med livet fanns att finna på en pappersbit tänker jag att alla människor borde ha en egen lapp, en individuell mening med livet. Utan att överdriva har jag funderat en sisådär jättemånga gånger på vilket ord som skulle stå på just mitt papper. Om ordet skulle vara långt eller kort, väl eller illa skrivet. Förmodligen väl eftersom jag var lite av en pedant som barn, och jag vill tro att ordet skulle vara skrivet med välvilja och inte illvilja även om jag inte alltid varit säker på den delen. De flesta av de jättemånga gångerna har jag kommit fram till det rent logiskt borde vara så att ordet byts ut allteftersom livet trillar på. Att ordet står i relation till vad livet har att erbjuda och hur jag som person kan ta emot det som erbjuds. Då jag skriver detta ligger min tre dagar unga dotter och sover i min famn och i rummet bredvid ligger min tvååriga son helt utslagen efter en dag full av bus, så kanhända att det inte är speciellt svårt att lista ut vad det står på min papperslapp just nu.

steinway

728 ord

» Profil
» Hemsida
» RSS

««

[bläddra]

»»