Girighet

15 jan 2010 13:03
En av de sju dödssynderna. I dagens Expressen (nätupplagan) står det om postkodlotteriet och att det lever på mäniskors girighet - man vill inte att grannarna ska vinna och man själv bli utan.
Jag är så glad att jag inte gått med i detta lotteri! Trots miljontals brev hem i brevlådan som lockar med jättevinster.
Jag är nog faktiskt inte särskilt girig. Jag vill inte ha en massa miljoner. Vad skulle jag med dem? Visst, ge bort dem kan man ju alltid göra. Mitt fadderbarn i Mexiko skull få en slant, liksom förstås mina egna avkomlingar. Men jag tror inte nån blir lyckligare av att kunna strö pengar omkring sig. Ekonomisk trygghet däremot unnar jag var och en.
Mina behov är små. Jag skulle bo kvar i mitt radhus och köra samma bil oavsett hur många miljoner jag vann. Inte skulle jag vilja resa runt i världen heller - det förstör miljön, allt turistande - och har man sett några kyrkor och slott och storstäder och sandstränder så är det mesta bara en upprepning. Och det är få länder där man kan få någon riktig kontakt med andra människor p g a språksvårigheterna. Visst, jag kan prata om väder och vind på några olika språk men varför då?
En och annnan sväng till Italien för språkträning skule jag nog kosta på mig förstås. (Men det tänker jag göra utan vinster.)
Prylar då? Jo, min fina N95 har fått en spricka i skärmen, så visst skulle jag byta ut den, och förmodligen köpa ny TV (men en rätt liten) och ny mikro. Ny dator har jag nyss köpt, så den får duga några år.
Nej, vad för fel jag än har, så hagalen är jag i alla fall inte.
Men det vore roligt att ha råd att skänka bort saker och pengar till folk som behöver. Och att stötta insamlingar som nu till Haiti med lite rejälare summor.
Varför är folk egentligen giriga? Känner de att deras människovärde ligger i att kunna visa upp prylar (och makt) eller hur tänker de? Tänk så ofta man förfärats av alla höga bonusar och löner i näringslivet! Jag skulle önska att jag finge prata med nån av bonusnissarna och få klart för mig hur de tänker och resonerar. Men så fint folk känner ju inte jag...

Tintomara

705 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»