Att vara pensionär

20 jan 2011 01:40
- ja, det är jag väl expert på nu! Hj föreslog att jag skulle skriva ett ord om det, så det gör jag nu.
Det första jag vill säga till er alla som är yngre - spara pengar! Stoppa inte huvudet i sanden och tänk att det är evigheter tills ni blir pensionärer! (Jag trodde för den delen aldrig att jag skulle bli det alls. Andra blev äldre men inte jag!)
Jag har haft en hyfsad lön, särskilt på senare år, men ändå blev pensionen c:a 8000 kr mindre än lönen. Ta och prova en månad om ni klarar er på 8000 mindre än vanligt!
Och spara inte bara i en pensionsförsäkring, utan sprid slantarna!
Nu går det ingen nöd på mig, men så har jag också sparat ihop en rejäl buffert. Den tryggheten är guld värd!

Ledigheten då? Att inte ha en arbetsplats att gå till? Jag vet att många vantrivs med detta, de känner sig inte behövda osv. För min del tycker jag det är underbart! Jag vill då visst inte vara behövd! Det är underbart att rå sig själv hela dagen, slippa titta på klockans stup i kvarten, slippa undra om man ska hinna det eller det eller det...
Hunden och jag går en promenad i lugn och ro och det spelar ingen roll om hon tar god tid på sig att göra vad hon ska, för jag har ingen tid att passa! Är vädret fint kan vi gå lite längre, är det trist kan vi vända hemöver och ha det mysigt inomhus!
Jag hade en massa planer på vad jag skulle göra med alla timmar jag fick över när jag inte behövde vara borta hemifrån varje dag. De finns kvar ograverade. Jag har inte gjort nånting alls än! Men det hinner jag väl framöver - antar jag.

Jag har fått post från PRO som tycker att jag ska bli medlem. Det kändes bara konstigt! Mina svärföräldrar var med där... näää! PRO och jag, det går inte ihop!
Där går gränsen, liksom!

Den sociala biten... jag har träffat släkt oc vänner mer än när jag jobbade, men någon jätteskillnad är det inte. Jag trivs så strålande med att umgås med mig själv! Kanske det ändrar sig så småningom, kanske jag ännu vilar upp mig efter 40 år i det mest sociala yrke som tänkas kan. Men faktum är att jag ända sedan jag var liten har njutit av att vara ensam. Jag hade gott om lekkamrater, men vissa dagar strövade jag runt i naturen på egen hand i alla fall, klättrade i trän och fantiserade... eller kröp undan i ett hörn med en bok och något gott att mumsa på.
Vad kan jag mer säga om pensionärslivet? Det är ganska spännande att se vad som kommer att hända framöver. Jag skulle misstänka att jag kommer att engagera mig för någonting så småningom, något nytt alltså. Jag tror inte att det blir Amnesty, (jag är fortfarade medlem men inte särskilt aktiv numera) men något ideellt av något slag skulle jag tro.

Nej, nu kommer älsklingen hem från jobbet, ska sluta här och gå ner och vara lite social med honom!

Tintomara

705 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»