När jag fick barn V

22 mar 2011 13:21
Ja, där låg jag på BB med min stora mage. När skulle ungen komma egentligen? Den borde ju redan kommit? Jag hade ju räknat ut det så bra. Jag skulle få den på rätt tid, komma hem från BB efter de vanliga fem dagarna och ganska omgående åka hem till mina föräldrar och lillasyster medan min man for på sin vanliga Ölandsresa med kompisen. Där skulle jag få stoltsera med babyn för alla släktingar, vänner och bekanta, och ha maximal hjälp eftersom vi hade hembiträde. (Det vet ni förstås inte vad det är, utom de av er som är ungefär lika ålderstigna som jag. Jo, det var kvinnor som arbetade i andras hem med hemsysslor som städning, tvätt och matlagning mm. De var sällan fackanslutna.) Jag hade också ägnat en och annan tanke åt baddräktsfiguren, som jag ju begrep inte skulle infinna sig så där direkt... och bortsett från detta så var jag förstås ivrig att få se vad det var jag hade i magen! För detta var före ultraljud och sådana finesser. Så kön och allt annat var en väl förborgad hemlighet tills det lilla livet tittade ut. Jag ville helst ha en flicka, fast jag vågade väl knappast erkänna det ens för mig själv. Antagligen för att jag saknade min lillasyster en del - och så fanns det ju så mycket fina flickkläder, och det var lättare att sy flickkläder också. Ja, det trodde jag i alla fall. Och det fanns ju mycket flickkläder att ärva också, fast även en del pojkkläder eftersom min kompis Lena fått tvillingar som var av olika kön.
Så där låg vi och väntade då, min kompis A-B och jag. Min man for på sin resa, för det verkade ju inte som om det skulle hända så mycket, och han kunde ju snabbt komma hem från Öland om det behövdes. Vi stickade en hel del medan vi pratade. A-B var blixtsnabb med stickorna! Senare skulle jag få se att hon även var blixtsnabb när det gällde att sy och skriva maskin - tala om kulspruta! - och ganska olik mig på andra sätt också. Men inte på något sätt som spelar någon roll! Som jag skrev förut är vi fortfarande vänner.
Fem dagar innan det blev min tur (fast det visste vi ju inte då!) fick så A-B sin lille gosse. Vi fick ändå dela rum, vilket var kul förstås. Och jag blev ju uppmuntrad av att spådomen slagit in så väl - då ökade ju chanserna för att det skulle stämma för mig också! Eller var det tvärtom? Och NÄR skulle det bli min tur? Jag hade bestämt mig för att tacka nej till ytterligare Partokon-behandlingar, delvis för att min man inte var hemma, men faktiskt mest för att det var så jobbigt att bli besviken när värkarbetet stannade av och jag fick åka tillbaka till BB med oförrättat ärende! Ungen fick väl bestämma själv när den skulle komma ut, då! Men dagen innan A-B skulle åka hem med sin lille M blev det ändå ett försök till.
Fortsättning följer....

Tintomara

705 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»