När jag fick barn VII

10 apr 2011 10:58
21.5.66
Kära Dagbok!
Klockan 01.10 föddes vår dotter! Vikt 2840 g, längd 49 cm. Hon är jättegullig! Skär och fin i hyn, runt fint huvud. Ja, hela hon är välskapad och riktig på alla sätt. I ansiktet liknar hon pappa som ett bär! Näsan är en liten potatis förstås, men det är den ju alltid på nyfödda. Hon har bara lite hår, och det är ljusbrunt. Ögonen är blågrumliga, men rätt mörka, så de blir nog bruna kanske. Vi får väl se!
Förlossningen förlöpte normalt. Öppningsskedet var besvärligt, faktiskt. Sista delen fick jag lustgas. Det gjorde värkarna just nätt och jämt uthärdliga. Krystvärkarna gjorde inte så ont, men det var ju hemskt jobbigt! Men man kände att något höll på att hända! De talade om när huvudet syntes. Kul! Jag krystade för allt jag var värd och lite till. Så blev det ett litet uppehåll i värkarna och dom kom fram med en "gasmask" så jag begrep att det var nära förestående. Så kom det en värk och jag tog i, masken sattes på mig och jag kände hur barnet gled ut, varmt och halt. "En flicka" sa alla som stod omkring, md en mun. Å, jag blev så glad! Jag kände mig - nej, det kan jag inte förklara! Lugn, lycklig, ivrig att få se den lilla ordentligt. Å, allt var så roligt och underbart!
De sydde 4 -5 stygn(kändes inte) och klämde ut moderkakan (kändes). När jag blivit tvättad fick vi ligga och vila oss några timmar, både lilan och jag. Hon låg i en liten säng intill mig. Hon slutade gny och låg tyst och tittade, grejade med fingrarna etc. Ute började det ljusna. Fåglarna sjöng. Jag var så lycklig och inte ett dugg trött, konstigt nog. Hade inte ont heller. Jag låg och kikade på lillan och upptäckte att hon var lik Ove.
Sen fick vi åka upp på BB och sova. Jag fick gå upp kl, 13, och det kändes lite darrigt och var svårt att gå. (Det sved när jag kastade vatten, usch.) Jag ringde hem och pratade med pappa. Försökte få tag i svärföräldrarna men de var inte inne. Svärfar och Ove hade båda ringt innan jag fick gå upp. Ove ringde sen igen, detsamma gjorde mor. Svärföräldarna kom på besök på kvällen.
Det var underbart att få prata med Ove förstås. Jag berättade om flickan, att hon var lik honom osv. Han undrade om hon hade födelsemärken, men det hade hon ju inte. Ja, så undrade han förstås hur det var med mig (först faktiskt) men det var ju bara fint. Och om blommorna kommit, vilket de hade. Underbara, mörkröda rosor. Han bad mig krama lillan, vilket jag förstås gjorde när vi träffades igen. Mamma ringde också och vi pratade en stund. Hon är förkyld, så hon kommer inte på söndag, möjl. onsdag om hon är bättre.
Det kom blommor från Magnussons också, skära rosor, vita och gula marguriter och blåklint. Av Anne-Barbro fick jag de av hennes blommor som inte vissnat, för hon åkte hem idag och man ska ju inte ta med blommor hem från sjukhus. Det var röda Pinochiorosor och lövkojor och nejlikor. Hon skulle skicka blommor när jag kom hem i st f t BB. Samma skulle mamma. Roligt att få något då också.
När Helfrid och Filip kom fick jag rosa nejlikor. Lillan fick rosa-röda Pinochiorosor. Så fick jag frukt och choklad. De hade med ett brev från Eva i Grekland.
Filip tog kort på mig och på Paula när vi tittade på henne. Hoppas de blir bra! Dvs. jag såg ju ut som ett spöke, omålad och dan.
Farmor och farfar tyckte också att lillan var mycket lik sin pappa. Kul!
-------------
Ja, detta var ordagrant från min dagbok.
Tänk, i maj är det 45 år sen!
Notera att barnen inte bodde med mammorna, utan i enegen sal, i var sin liten säng på hjul som kördes in till måltiderna!

Tintomara

705 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»