Så var jag där igen ja

3 apr 2011 23:42
Ytligt sett har jag hittat balansen men irritation och rastlöshet kryper under huden. Det är den där känslan av framåt, bortåt, vidare som vill spränga sig fram men stoppas av logiken, tiden, resten av livet. Det gnager och gnager och fast jag vet att rätt vad det är släpper det, så är det ändå svårt att hantera. Bita knogarna vita och vänta.

Sömnbrist, tidsbrist, närhetsbrist har gjort allt så skört mellan Strukturen och mig. Besvikelsen, den värsta av alla känslor, är lättväckt och lurar ständigt under ytan. Rent objektivt vet jag att den ofta finner sin näring någonstans i mig själv och har inget med Strukturen att göra. Men när gapet öppnas svartnar allt.

Jag önskar jag fick dyka tillbaka i tiden och återvända med armarna fulla av lätthet.

alein

96 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»