alein
En svag bismak på tungan
15 okt 2012 22:44Det händer fortfarande att ångesten kryper ner under täcket och ligger sked hela natten. Men det finns inte så mycket plats, inte så länge lilla trasselhjässan vill bli inburen varje natt.
På många sätt är allt så mycket lättare nu. Men fortfarande kan självföraktets bitterhet sippra in, helt utan förvarning. Smaken sprider sig i min mun och det är som om det inte finns bekräftelse nog för att utplåna den. Det är som om inget jag gör någonsin kan duga i mina egna ögon. Inte mer än en kort liten lyckofylld stund.
Jag försöker slå bort det, försöker att med tanke och vilja och andning förånga tyngden i bröstet. Se den sippra ut mellan läpparna likt cigarettrök. Känna lukten av brända kvistar och löv i regnvåt höstluft.
Det går ibland.