vad är ord? | s:info | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

En början.


6 maj 2020 17:40
Jag har varit på väg under en sådan lång tid och aldrig riktigt stannat upp. Varje hållplats har bara varit en paus på väg till något annat. I varje förhållanden jag landat i så har jag, efter förälskelsefasen väl ha släppt, längtat efter någon annan och aldrig kunnat stå still. Hela tiden har drömmen om den rätta jagat mig och jag har tagit tårögt farväl vid perrongen för att åka vidare. Hjärtan har krossats och jag har varit skitstöveln nummer ett som inte orkat stå ut i ett halvkasst förhållande där känslorna aldrig riktigt stämt. Jag har dragit hela lasset med barn, hushåll, känsloliv och kärlekskneg. Förhållandena har tillslut känts pubertala och min förhoppning om att mötas på samma nivå alltid slutat med en besvikelse. Men tro inte att jag har kämpat. Ibland har jag varit blodig och andra gånger knäckt. Men man måste vara två.
Sedan sista tågresan då allt slutade med en stor smäll så tänkte jag att nu fan sitter jag kvar här. Jag orkar inte stiga av tåget ännu än gång bara för att bli lurad. Varför förändra något då jag har det alltför bra. Så livet gick vidare med jobb, barn och vänner och jag lade ner all förväntan på ett kärleksliv, då ärligt, alla dejter jag gått på varit klängiga, skrattat för högt, luktat dåligt eller inte haft humor, orka Tinder.
Mitt i en morgon med egentligen samma stök, bök och trevligheter som vanligt så stannar tåget och konduktören ropar ut att vi har kommit till slutstationen. Jag tittar yrvaket upp och vill inte riktigt tro på det hela. Men rälsen tog slut och där stod du med ditt stora leende och röda hår. Det låter lite banalt, men så var det. Jag värjde mig i början, skrämd av tidigare smällar, men jag gav upp för det fanns aldrig någon tvekan.
På sista tiden har jag tänkt på det en hel del, att min längtan till något annat aldrig slagit till igen, trots förälskelsefasens avklingande, bråk, skäggstrån på handfatet och gnäll om BH:ar på golvet. Vi bara är och du är så självklar. Det är en ny känsla jag aldrig känt, dessa pusselbitar som bara trillar på plats utan ansträngning. Rätt coolt.

Tillbaka till sidans topp
Kommentarer

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Bojtas


2 ord
» Profil
» RSS
««[bläddra]»»
Bojtas senaste Ord
» Boys will be bugs right?
29 maj 2020 11:27
» En början.
6 maj 2020 17:40

» Arkiverat

Dagens namn: Sven
:: reklam ::


:: reklam ::