torsdag.

8 aug 2013 22:53
Min lavendel är uttorkad, putar med sina grå hår i balkonglådan. Så lämpligt! tänker jag. De ska ju befinna sig i det här skedet för alltid i små påsar, ömt broderade & förslutna. Så det gör inget & det är absolut inte ett tecken på min bristfällighet med växter. Okej, jag kommer aldrig tillverka några påsar eller googla tillvägagångssätt, men det känns ändå riktigt bra. Den får hänga med. In i hösten, regnet kommer & kanske händer det något spännande i jorden runtomkring.

Jag får en fikus av min farmor, det skulle jag kanske uppleva som menlöst i vanliga fall, en massproducerad liten växt som antagligen kommer lukta mögel pga övervattning i butiken. Men! Precis idag funderade jag på att en gång för alla göra mig av med den ynkliga fikusen som hängt med sen 2004. Dött torra-pinnar-döden under någon studentstadsflyende sommar men som pga samma skäl som med lavendeln, fått följa med ändå, & återuppstått (är det därför jag spar på Åskars aska?). Samma dag. Vilket härligt konkret tecken.

Oavsett vad det är för färg på mina fingrar så vill jag så innerligt, någon dag, få slå mig till ro i något slags hus med massor av tomt & vilda rabatter. För det här med balkong alltså, det är ju så lagom avslappnat insåg jag. Ribbor & håligheter i staketet som gör att jag måste se till att hålla ihop benen & inte visa trosorna under klänningen för flanörerna på gatan. Jag hade inte räknat med att dela med mig av dem.

Nej. Nu ska jag spela spel & lyssna på Bauhaus. Vila i det & förbereda mig på att ta natten om det behövs. Sona att jag sovit med öronproppar i två nätter i rad pga olidligt tidiga arbetsdagar. Antagligen lite själviskt? Jag märkte inte att han gick & la sig typ 30 minuter innan jag gick upp, efter en lång & ryckig natt. Men jag ska ge igen, på ett gott vis. Han ska få unne sig & götte sig. Jag lovar.

claudine

34 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»